Jag har inte tid...

Känner mig lite låg, deppig och sprang då på just det här med mindfulness, beeing in the moment osv..
Hela dagen har jag haft migrän från 12:00 till jag gick hem vid 16:30, APT möte avslutade dagen, låg trött och med migrän blev mötet ingen hit för mig. Jag vill inte ta på mig mer saker, vilket APT:er i verkligheten leder till, jag vill få beröm för det jag gör vilket man inte får när allt man kan säga när förslagen kommer är JAG HAR INTE TID..

Så låg och deppig har man pratat runt med folk, fortsatt låg och deppig, längtat efter en kram, lite bekräftelse och kärlek. Hunden har varit som ett plåster, inte velat lämna min sida, men jag tror hon känner mig mer än jag känner henne. Så hittade jag den där artikeln och det här citatet.

"We may know on some level that we’re angry but we probably don’t realize most of the time that we have an option not to be angry. We fantasize without any discernment of whether what we’re thinking about is making us happy or unhappy."

Oj oj, så slagvärdigt just nu. Låg som man är går man och tror att alla tycker att man är lat, elak och tjurig. "Hon som bara säger att hon inte har tid."
Att ens arbete inte räcker till, att sakerna vi gör med eleverna inte lär dom tillräckligt och att jag som lärare inte räcker till ens 10% av vad jag borde..


Snacka om fantasier som inte gör mig glad kan jag säga.

Kommentaren från chefen var faktiskt med en "rå men hjärtlig ton" som hon själv beskrev det " Är det de enda ni lär er att säga på dom där fackliga kurserna, att ni inte har tid?"
Jag sa att jag inte tog illa upp, men innerst inne gjorde jag nog det, jag säger ju att jag inte har tid för att jag inte har det.. För att jag vill att hon ska förstå det.

Anledningen varför jag inte har tid med annat är ju för att jag vill vara en bra lärare, lägga tiden på elevernas utveckling och lektioner, inte utvärderingar av min egen undervisning och kvalitetsgranskningar och annat pappersarbete... Jag väljer ju bort det jag inte hinner för att göra det jag tycker är viktigt.
Verkligheten skiljer sig ganska rejält från mina depp tankar, eleverna visar stor studiemotivation, dom ger så mycket dom kan och känner motivationen när vi börjar med nya områden.. Elever som tidigare inte tyckte om skolan, kände sig dumma eller liknande har sagt att dom gillar skolan nu.. Alla speciallösningar för elever, alla olika sätt att träna och lära sig... Verkligheten är en annan, jag är ambitiös som sjutton, nästan för ambitiös enligt mig själv, eleverna skulle förtjäna mer reflektionstid.. mer tid för att känna mindre stress.. Mer tid för att förstå hur bra dom faktiskt är! Och det skulle ge mig mer tid för att reflektera och fundera.
Kanske något att införa 15 minuters reflektion efter vissa lektioner, vad har vi klarat idag?
Vad ska ge oss själva en klapp på axeln för och vad kan vi nu?
Så vi kan deppiga dagar tänka tillbaka och se att det gick ju bra igår.
Se ytterligare en bra ide från läraren som säger att "Jag har inte tid" till mer pappersarbete... Kaching..