En hel sommar som spenderades med skogsridning och vandring i fjällen har förstört alla mina ridmuskler. Jag var iväg idag till SURF, Södra Umeås Ryttarförening, och red i 45 min, konditionsmässigt 10ggr bättre, inte särskilt ansträngd men tro fasen det! Inga ridmuskler finns kvar, jag faller framåt och kan inte rida med sätet som innan längre. Inga muskler finns kvar som hade med bål stabilitet att göra och kunde göra att ridningen gick så helt underbart bra förra terminen. Inga alls..
Jag blir arg på mig själv och besviken, varför kunde jag inte underhålla det som jag hade, det som fanns i våras var underbart och jag kunde verkligen rida igenom en häst, idag nja det finns inget att säga mer än att de duger inte. Tillbaka till att träna bålstabilitet och fortsätta med konditionsträningen, ridningen ska tillbaka om jag så ska spotta blod efteråt. Det var en av dom få saker som gjorde mig stolt över mig själv, att jag kunde och saker fungerade när jag kom upp i sadeln. Mm Fungerade.. helt fel term jag accepterar inte det.
Jag har inte råd att rida för mycket, jag har inte råd med 140kr i veckan för jag måste ha pengar att leva på när skolan slutar och jag står utan fast jobb. Kanske ska det motivera mig mer till att få tag i jobb, att när de finns en inkomst så existerar en möjlighet att jag kan börja på det jag hade igen. Bygga upp mig själv utan ridning nu så gått de går, slänga in en ridlektion när jag har råd och försöka leva på det. Pengar som stoppas på krogen kan få betala andra ting istället..
Frågan är hur länge hatet mot det som hänt kan driva den här processen innan den övergår till "self pitty" och jag ger upp.. hm..
Jag vill så mycket var det någon som sa till mig, ja jag vill mycket och tiden räcker inte till..jag vill bli en bra ryttare och vara aktiv inom min hobby, jag vill vara social med mina vänner, jag vill ha jobb, jag vill bli av med mitt studentrum och flytta in i en lägenhet, jag vill ha körkort, jag vill bli klar med min utbildning, jag vill resa hela jorden runt och jag vill ha en ekonomi som ger mig möjlighet till alla dom sakerna.
Den finns tyvärr inte idag..är ekonomin nyckeln till allt det där? Ja kanske.. så där har vi fokuset.. färdiga studier och jobb.. kanske måste jag stå ut med att inte kunna förverkliga mig själv i ridningen under en termin men frågan är om jag vill leva med mig själv då. Jag är tveksam faktiskt..
Men varför gnäller jag? Det finns fortfarande dom som har det värre och de går inte att komma ifrån att 2-3 dagar i veckan spenderas med en 3.5 år gammal unghäst, kanske rider vi inte än, men jag utvecklar något nytt, kunskap kring unghästar och arbetet med dom. Kanske backar ridningen men mina kunskaper växer fortfarande..bara på ett annat sätt..
Nej jag vet inte alls, jag vill bara ha allt och känner mig lite misslyckad ikväll..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar