Händelserikt slut på veckan...

Den otrevliga delen
Torsdag 14:30.. Jag bestämmer mig för att rida unghästen utan ledare men med sällskap, han drar igång en riktig bockningssekvens och ett av våra nya stigläder går av. Jag åker av och håller kvar i tygeln han vänder sig om och slår iväg en sista bock, träffar mig i bäckenet, jag tappar andan och släpper hästen. Efter att återfått andan, fångat in åbäket, suttit upp och ridit en liten tur med ledare så blev det akuten. Och efter en konflikt mellan gyn och kirurg jouren så blev det övernattning på urologen. Inget hände mer än att jag har ett blåmärke som en stor handflata över genitalierna, och ett annat i baken efter landningen på backen. Ser mycket misshandlad ut..
Fredag morgon fick jag åka hem efter normala värden med en order att hålla koll efter blödningar eller liknande.
Fredag kväll flytningar med blödning, åkte in gjorde en check och det såg lugnt ut.
Lördag morgon blodigt uppvaknande, åkte in igen för en check, förklarades med p-stav som spökar, stress och en smäll = tidig menstruation.. möjligen också norlevo tabletten från i måndags.

Trevligheter
Helt underbart kul utflyttningsfest igår kväll med utgång, självklart var man ren från smärtstillande vilket visade sin fula sida vid 1 någon gång, kramp i magmusklerna och ont i mitt stora blåmärke så då blev det avslutning av kvällen.
Idag söndag mysigt adventsfika och glögg :) salza är mer nöjd än någonsin då hon fått vara social alla dagar i veckan. Jag känner mig mer avslappnad efter den här helgen än någonsin. På något sätt så behövde jag nog en spark för att förstå att x-arbetet är inte hela livet.. och att jag mår bra är viktigare än några sidor i en text. Så jag behöver fysisk skada och risk för livet för att kunna släppa saker..
Idag så känns saker så enkla, man gör så gott man kan men kör sig inte ner i botten. Jag ser fram emot att åka från Umeå och börja ett nytt äventyr men kommer sakna folket här :). Man kan inte få allt här i världen och jag inte sitta still för länge eller ska man säga längre.
Det intressanta är att det värsta minnet av filmen var att jag råkade se en grymt störande film om en schimpans och en groda... inte en syn jag vill minnas..

Att bli sparkad i magen gav mig bara en chans att ta ut all min stress i en grymt elak ilska över dålig utrustning och jävlig unghäst.. jag blev inte rädd, man kanske ska fråga sig om hur många hjärnceller jag har ibland. Det var 3 månader sen jag fick käkleds inflammation pga. en smäll av samma häst, folk i min omgivning ber mig att kanske ta det lite lugnt och jag känner bara att jag inte är direkt redo att ge upp den här kampen. Tjurig ja, smart..nja kanske inte..
Tyvärr lär det bli så att jag får ge upp kampen då jag flyttar ut nästa helg... By By Umeå blir det.