My first not so sober one...

Ideer och tankar kommer enklare när man är ensam med en flaska..hm.. måste kolla.. just det ja Chapel Hill pinot noir rose, som jag fick i utflyttningspresent och därför nyttjar till mitt inspirations tema.
Wow så nu är det dags att skriva ner all dom där tankarna som man aldrig skulle säga nykter. Men mitt problem att jag har som inte några sådana tankar.. jag säger allt rakt ut oavsett om jag druckit eller är nykter. Men kanske är de dags för en reflektion över de senaste 4.5 åren i Umeå..

Imorgon lämnar man staden, för gott kanske eller så får man se, det kan bli en återflyttning.
Men samtidigt så tror jag inte det, jag brukar inte återkomma till gamla synder hur roliga dom än varit.
Tillskillnad från mitt flytt från h-stad för många år sedan så behöver jag inte skapa mig ett nytt rykte från min tidigare bostadsort. Umeå blev min första vuxna bostadsort, här slutade man vara 16 och galen. Man lade ner alla bus och tokigheter, lade dom till historien och trodde dom var försvunna likt förra årets snö. Men nej egentligen inte, man levde på dom och saknade lite vansinnighet ibland, men höll tillbaka, fann mycket goda vänner och byggde ett liv som innebar flytt varje år och fattigdom som bara studenter utan sponsrande föräldrar kan uppleva.

Så ikväll när jag skriver dessa ord skäms jag inte för den här perioden, det var 4.5 år av mitt liv jag alltid kommer vilja ha tillbaka, precis som alla andra år jag haft. Mitt första år spenderades i osäkerhet, boende på östteg med hästen nära men vännerna långt ifrån. Någonstans där i mitten klev Aron in och ett förhållande på gott och ont påbörjades, visst njöt vi möjligen av varandras sällskap men var vi någonsin riktigt kära? Det tror jag inte. Därav avslutades det hela 1 år senare och jag påbörjade mitt 1.5 år i Umeå.
Under den här terminen av sorg, tråkigheter och ledsamhet återfann jag tidigare vänner från insparken jag glömt, alla mina underbara manliga vänner klev in och därefter även mina älskade vänster vänner. Jag vet inte vad man ska säga mer än att ni gav mig livet åter under den terminen. Vem vill inte sitta längst bak i klassrummet och måla serier om föreläsaren. Skriva ut afrikanska barn och spika upp dom på väggen för att förstå vilka som skulle motivera oss.. och dricka whiskey när man konstruerar ck1 uppgifter.
Tack för att ha givit mig en alternativ syn på skolarbete, vem trodde de var ni som skulle göra det ;).
Sen vet jag inte vad som hände, jag flyttade till Obbola och blev av med biologerna, fann en ny verklighet och kom fram till att ja Obbola är väll helt okej men de kommer inte funka mellan dig och mig Obbola.
Visst du har underbar natur men en pappersfabrik som förpestar mitt liv och en granne som får mig att ringa brandkåren nja de motiverar inte mig till att stanna kvar.
Så åter till staden, nu till ett liv som vikarie, lärarstudent, och den ständiga singeln... inte för att mitt liv saknat män men dom blev aldrig långvariga...gud vet varför men dom dög nog inte riktigt..
Så var vi nu här, jag skriver på mitt examensarbete och flyttar från Umeå, under vägen har jag dessutom skaffat hund och insett ett flertal sanningar.. bland annat att sådana som jag är inte för alla men samtidigt kan sådana som jag fånga dom mest udda människor i mitt nät så varför ska man inte ta reda på vart den där udda tråden kan leda. Jag har alltid klarat mig innan så varför skulle de ändra sig?
Mitt mål med livet kommer aldrig vara att bli rik, är jag lycklig så räcker de långt..
För det är ett svårare mål än rikedom när det kommer till mig. Så nu återvänder jag till rötterna för att avsluta vissa trådar, påbörja nya och fortsätta väva mitt liv till den mycket komplicerade väv som påbörjades 2003 när jag flyttade hemifrån blott 16 år gammal.

Varför göra livet enkelt? Det är aldrig dom som blir ihågkomna!
Så låt oss starta ett nytt äventyr med samma huvudperson men med fler statister... det blir som MacGyver, något att minnas!