THE TIMES FROME HELL

En dag kommer jag le när jag ser tillbaka på det här meddelandet. Förhoppningsvis är det en dag när min examen är klar och jag är en välbetald lärare med ett underbart liv. Men nu är det ju mig vi pratar om så hm.. jag kanske kan få en av dom där 3 sakerna. Jag hoppas att det är att min examen är klar.

Idag och igår har spenderats med en förmiddag med intervjuer eller tanklöst skrivande och sen ut till draggen och jobba, hem vid 3 äter lunch, kraschar i sängen för 3-4h och är så trött att huvudet kan knappt hålla sig uppe. Ögonen svider när man vid 6-7 på kvällen sätter sig ner och tänker att nu jävlar.
Igår började jag en tradition, för förutom de svidande ögonen och blåa påsar under ögonen har jag haft en jagande huvudvärk de senaste dagarna. Så då kör vi med alvedon.. och te.. Så är huvudet klart och kroppen håller sig varm. Sen sitter man och försöker pressa ur smarta citat ur böcker som inte är så smarta, och nu den nya plågan.

Det är dags att transkibera ut lite material från mina intervjuer, det är dags att se om jag har ett resultat eller om jag kört ihop helt..jag har hållit tillbaka allt jag bara kan för att inte behöva göra det här men nu måste jag hugga i.
Det är plågsamt att höra sig själv tala inspelad, och det är inte bara för att jag har en mycket mörk och lite udda röst. Utan även för att det jag säger kanske inte är helt korrekt. Ja jag gör helt enkelt fel.. jätte fel.. och sånt gillar inte jag att höra om mig själv. Men tänk om jag inte har något resultat? Just nu skulle jag vilja vara glatt omedveten.. men den tiden är förbi. Så en till kopp te och sen blir det hörlurar för hela kvällen..och mer te...ända tills man får en liten gul ton och luktar som en murken trästubbe.

Eller åtminstonde tills det att salza och jag behöver en långpromenad innan det kan bli lite sömn..