Jag vill så gärna...

Jag slår i min telefon
Konstaterar att det är nu mer än en vecka sen jag blev själv
Inte själv som övergiven
Utan medvetet valde att inte höra av mig
För att döda av vissa känslor, som du sa du inte hade för mig men jag börjat få för dig..
Sånt som sårar när bara en person upplever det.
Så kanske blev jag övergiven, svårt att säga

Hela förra veckan gick mellan försöken att inte tänka på det
På dig
På oss och vad vi gjorde
Hur vi njöt av varandra
Lärde känna varandras kroppar och sinnen
Utforska någons själ
Bekräftade varandra
För att sen bara sluta en eftermiddag i juni
Försvinna och klippa tråden
Smärtsamt slut när man bara vill ha mer

Jag tog bort alla SMS, raderade andra konversationer
Jag skulle inte kunna gå tillbaka och läsa
Tänka på hur det var och sakna det
För det förflutna kommer inte tillbaka
Det är vad man skapar i nuet som är det viktiga
Att radera var lika smärtsamt som att sluta
Inse verkligheten, som att slå sig själv psykiskt

Idag mer än en vecka senare kan jag tänka tillbaka
Bli lite ledsen men inte helt förstörd
Bli lite svartsjuk på nästa flicka som kommer vara "Hon"
Leta dom där konversationerna
Dom som inte finns
Tänka "Jag vill bara berätta för dig"
Berätta hur bra det kanske har gått
Bara ett SMS
För att i och med det falla tillbaka 1 vecka

Tillbaka till att kolla telefonen och inse att det inte...
Ringt.. SMS;at.. Facebookat... eller något annat..
Och där vill jag inte vara.
Så jag skickar aldrig SMS:et..
Bara för att berätta...
Men jag vill så gärna..