Som att drunkna i en vattendroppe

Det är nu sommarlov och jag är filosofisk och skriver shoppinglista till Ikea för mig själv på en dator som har vissa problem med bokstaven _ ja... G... den får man vara tydlig med när man skriver vilket är synd då den sitter mitt på skrivbordet.. Arbetsdatorer är som dom är...

Sorgen i min själ har lagt sig lite och jag blir mer ledsen istället för devestated.. 

Saken är den att man blir ledsen på olika saker, inte att personen ifråga inte finns i mitt liv. 

Det kan jag ändå inte påverka, vem vill att någon annan bestämmer över dig?

Mer ledsen över ord, tankar och saker vi sa även när vi visste, saker som sa annat än det vi redan visste.

Hur slutet skulle komma.

Man fastnar i orden och söker svaren i gamla meningar och inser att det finns inget där under dessa verbala stenar, inte ens gråsuggor.

Det är som att betrakta en droppe på ett blad och snubbla och finna sig drunknande i detta lilla. 

Det sväljer dig helt och du vill inte därifrån hur dödande det än är när luften lämnar dina lungor.

När du hostar till och betraktar de minuter precis som förfor, tanken lämnar din själ.

Och du lever en stund till.

Ibland kommer du själv på hur du spelar upp dessa konversationer i ditt huvud, som en gammal skiva fastnar vissa stunder, on repeat.

Det är en tom fläck i min själ som jag försöker måla över.

Färgen har flagnat redan nästa dag och bilden tittar igenom igen. 

Jag betraktar min säng  och det är inte längre min, den är en plats av minnen, tankar och ord.

Därför startar man projektet reclaim the bed, men fortfarande drar jag mig för att sova i den, vakar hela natten tills min kropp desperat drar mig dit. 

Svettig, trött och utmattad. 

Vaknar man under natten svider tomheten till i själen tills man vänt på sig..

Och vänt på sig igen..

Och igen..

Morgnarna kliver man upp snabbt bara för att inte bli liggandes tänkande.

Lämnar det rummet snabbt..

Barar för att till kvällen igen kolla in i sovrummet och känna en motvilja att sova.

Det handlar inte om han, det handlar inte om oss, det handlar om en tanke en ide som sakta ska dö ut. 

Försvinna ner i avloppet med allt annat som går igenom våra liv. 

Ett utrymme som ska krävas för något annat, en plats i mitt minne som ska bli mitt igen.

Det tar bara lite tid.

                    Att sluta, titta, leta och söka..