Ett glas vin, tomt hus, tom själ och tomma andetag.. Should I.. Maybe I get drunk again.
Nej livet är på repeat igen, all by myself, I'm here again all by myself.
För jag har en rutin som återupprepar sig, under de senaste två åren har 4 män gått turen och alla fyra har gett samma resultat, en period osäkerhet oro och sen en stund lycka och nyfikenhet om detta kommer gå eller ej...Then crash and burn.. Jag kastar in hjärtat före hjärnan och lever på det som kanske kan vara och aldrig det som faktiskt blir.
"Du borde ha lämnat denna mannen nu ikväll" ett citat till från en ny låt, men jag är lyckligare nu, eller kommer vara i över morgon.. När insikten att hellre ensam än olycklig i par blir realitet igen.
Hade jag haft en ärlig chans?
Frågan är realistisk, inget jag gör och inget jag är, ger mig det jag tror mig kunna se runt hörnet ibland.
"Jag har vakat många nätter, förhandlat med mig själv."Och det gör man, om och om igen, den här gången svider det på ett annat sätt, för jag var realistisk från början och hade en liten känsla av att nej du ska inte tro på det här, men hoppet går inte att döda. När det dör kommer tårarna, och sorgen över något som egentligen aldrig fanns, då känner man sig tragisk.
"Think, let your mind go, let yourself be free." ytterligare en sång. Jag hade egentligen kunnat begrava mig i arbete och försökt sluta tänka, men istället handlar mina tankar om vad som är fel på mig? Är jag för ful, fet och otränad, dum eller smart... Men egentligen oavsett vad som är fel på mig, kan man inte leva med det.. Varför ska man då ens tänka sig en möjlighet ens till en kompis relation?.. Så säger realisten men vem har någonsin lyssnat på den?
Nu blev det ju ingen relation alls för mig, som vanligt, jag är stark och vart igenom det här förut, men ibland vill jag vara svag och må dåligt.. Tänka på tomheten och hur det där lilla saknas. Gräva ner mig och må precis så jävla dåligt som jag bara kan. Men nått säger mig att jag just idag inte kommer orka göra det.
Jag är rädd, rädd för en morgondag ensam, vakna ensam, leva ensam, och inte finns det någon som kan.. vara den där speciella..
Jag vaknar alla dagar ensam, jag bor själv, men det är/var med kunskapen att det kanske fanns någon, vilket det inte gör nu.
Ensamheten blev så mycket tuffare helt plötsligt.
Jag önskar att det var arbetsdag imorgon, att jag kunde jobba och glömma bort det där för en stund..
Men nej imorgon ser mörk ut, och läskig, innehållslöst.. Så det är bäst att göra stora planer!
Jag har inte ens hästen kvar att bryta mina tankar med, vad ska avbryta hur jag mår en söndag? Vad hände med det ljuva livet?
Nått så nära kan vara så extremt långt bort.. Men bryt inte ihop nu, livet går vidare har man sagt.
Baby save up all your tears you might need them some day... baby save up all your tears, cause you'll be crying over me..Cher – Save Up All Your Tears
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar