Shaking thrue my spine, Now I'm dreamin on..

Imorgon ska enligt någon lite fluga som viskat i mitt öra mitt ex från det senaste "vad det nu var" förhållandet på ett år, gifta sig. Det var mer än 4 år sen det tog slut, men ändå blir man lite förvånad hur långt människor kanske har tagit sig..
Det är tills man dragit in luften en eller två gånger och jämför sig själv från när man var 21 tills nu.. och inser vad långt man själv har kommit..

I första hand vill jag säga att jag hoppas dom blir grymt lyckliga, grymt trevlig kille och hoppas livet blir som dom tror.
Sen vill jag i all egoism lämna det spåret.
Jag har två ex i mitt liv, båda är numera förlovade,vet inte vad det säger om mig men efter mig verkar dom veta vad dom vill.
Själv susar jag vidare och försöker hitta mig själv i allt det som blev kvar, idag är jag grymt glad och lycklig. Jag är så glad i mig själv att jag är nästan narcissistisk, älskar mitt liv. Inga möbler, bara en massa kläder och en bil samt en "packnings lagom stor hund"  gör att jag alltid kan röra på mig om jag hittar ett nytt äventyr, men det är inte alla som kan gå ut en dag och bara se berg (riktiga berg), skog och luft som gör en hög. Så mycket syre känns det som att det är här.
Det finns plats för mig, att vara mig själv, kreativ och lite flummig... Det finns tid att slappna av, för du kan inte riktigt stressa här. Det finns äventyr om man vill ha dom..Okej vi har kanske lite brist på folk men ibland är det bara en fördel.. Hur ska jag annars kunna vara flummig och sitta på en sten i skogen med en bok utan att folk tittar på dig med en konstig blick.. Eller prata med en förbi flygande fågel om hur vackert livet är, fånga grodor och spana på fiskar.

Eller gå och sjunga för mig själv till min MP3 utan att någon ringer efter psykvården, vandra natten igenom en kall vinter, titta på norrsken, ligga i en snödriva och räkna stjärnor. Bara ta mig själv och göra det själen skriker efter just då. Om det så är spåra björnar för adrenalinet eller bada fötterna i en kall vårbäck tuggandes på ett blad njutandes av de första varma solstrålarna med gräset under min rygg..

Här finns det en så stor frihet att ibland får man skapa sina egna regler för att inte bara sväljas upp av det helt gränslösa. Och det gäller allt från mitt jobb till min övriga tid... Go with the flow kan verkligen inte vara mer verkligt än det är här, idag är vi trötta på klassrummet,böcker och pennor så vi kräks, ja bra då kan vi dra på stövlarna och utföra lite utomhus lektioner, eller idag ösregnar det, vi flyttar den där idrotten till imorgon och gör den där laborationen som smäller, som vi sen diskuterar, eller går in på förskolan och övar på att läsa högt inför andra.. Allt är kunskap du måste bara se på det från rätt vinkel..

Så här vill jag se på det som hänt och skapats under året, blunda för den dåliga våren, kalla sommaren, långa hösten innan snön faller, och se det som är så speciellt här. Den dag jag går ut och bara känner frustrationen växa över det här stället, hur jag äcklas av avståndet till andra och söker med mitt hjärta något annat då får jag ta min lagom stora hund och flytta antar jag..
Men inte idag.. nej inte idag..