Förra året blev verkligen min vandringsoskuld tagen, först två pass i underbart vackra Abisko under två helt olika perioder med kunniga människor som undervisade oss, det blev bland annat en tur till helt underbara trollsjön (bilden här ovanför).
Sen ytterligare en tur till Hemavan under hösten och tältning i minusgrader för första gången.
Nu i slutet av mars kliar det något enormt i min vandringsnerv, idag blev det en 1½ h tur ut över lofsdalssjön med motvind som släpade och yrde upp snön runt mina knän, solen lyste täckt av ett tunt grått molntäcke och gav det hela en spöklik inramning. Snön följde kammar och åsar som sand i en öken och man kände sig verkligen närvarande i nuet där ute på sjön. Istället för att vika av längs med vår normala stig gick i vi den tunna gata av solljus som strömmade ner. Ställde oss vid isblåa block som brutits upp mot strandkanten och bara njöt.
Varken jag eller hunden ville nog vika av hemåt men solen lämnade oss så vi gav oss hem genom skogen igen. Sen nu när jag kom hem så känner jag mig otålig och i behov av att röra på mig lite igen, alltså inte motion utan resa, eller förändra saker.
Men alla mina pengar ska den här våren offras till körkortet, det svider att en så löjlig tingest ska få äta lite tid av mitt liv när jag kunnat göra annat.. Men jag måste se det som ett steg i den totala friheten, även om jag inser att den snarare innebär det motsatta ytterligare en möjlighet att binda sig till något som är frågan om man behöver.
Eller jo visst behövs det och jag kommer säkert njuta av att få verkligen köra bil, precis som jag gillar allt annat med lite fart. Men då kanske man skulle bli racerförare snarare än bara köra bil på vägen..
Jag vill bara få en stor bana och en bil att öva på, lära mig hur bilen känns och hur man får ut maximalt av maskinen, lära mitt muskelminne hur bilen ska kännas när man gör vissa saker.. Lite som jag lärt mig alla andra saker. Testa, misslyckas, testa igen, misslyckas lite mindre, testa och testa igen.. sen kanske man kan lyckas lite..
Men fan det kostar ju pengar!
Mina vandringspengar och respengar går ner i den där lilla pappersbiten.. Morr...
Nu ska jag anpassa mig vid tanken och försöka sova.
Over and Out från en drömmare..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar