I väntan på vad?

Hur många koppar te måste jag dricka ikväll för att sluta?
Sluta tänka och vänta på att livet ska hinna ikapp
Sluta fundera över om mitt liv duger
Sluta vara så jäkla destruktiv i vissa stunder
Bara ge världen fingret och fortsätta som vanligt

Konstatera att rebeller inte lever för andra och inte för sig själva
Alltid denna väntan, detta glapp av ideer när hjärnan laddar upp irritation och skapar handlingskraft ur all irritation.
När man bara presterar under press så leverar livet också bara under psykisk irritation, det är då dom livsavgörande besluten tas och saker går åt helvete.

Vissa dagar vill jag ha ett hus utan varmvatten, utan el och långt ute i skogen... Med plats för ideer och tankar, ingen som hör dig skrika eller undrar vem galningen som glor på en sten i 20 minuter är.
Men sen konstaterar jag att jag bryr mig ändå inte i vad folk tycker och ja jag sparar ju på el här så varför inte bara stänga av den. Och längre från verkligheten kan man inte befinna sig än vad jag gör just nu.

Just nu kliar det i mig som alltid på våren, man vill starta upp allt och göra stora planer inför sommaren och för hösten. Se hur livet kommer bli så där jäkla underbart och allt löser sig.
Ye right..
Ett visst mått av stiltje och general error i mitt liv verkar stå lite i vägen just nu.

Det är varför man finner sig själv talandes till sin dator, eller snarare till spotify, i frustration över att saker inte riktigt gör som dom ska när man försöker lyssna på U2 – I Still Haven't Found What I'm Looking For

Inte människor heller vilket egentligen är grunden till att man från början pratar med en dator och inte med en människa. Elektronik kanske inte kan tala men dom lyssnar åtminstonde när man i sin irritation dödshotar dom för deras inkompetens att fungera som det är tänkt.

Nu kanske inte människor kan fungera som "dom är tänkt" för det förutsätter att det ska finnas en större mening med allt och oss, vilket jag inte riktigt tror på.. Men ibland, hur egoistiskt det än låter så kunde dom få fungera så som jag hade tänkt.. bara lite, bara för 1% av tiden i sitt liv.

Men Nej. Man funderar om personer som Stalin, Hitler och Reinfeldt någonsin tänkt samma sak när saker börjar barka åt h*lvete,
"Åh varför kan inte människor inte bara fungera som jag hade tänkt".
Helt plötsligt finner man en viss glädje i att folk inte fungerar som andra hade tänkt, eller vi får hoppas på det till nästa val.. så slipper Reinfeldt fundera mer på det om vi har tur.

Nej U2 – Pride (In The Name Of Love) har aldrig fungerat, och då menar jag bara låt titeln. Det är bara att vräka ur sig sin själ öppet inför skottlinjen och hoppas att delar av den kanske kan återvända utan allt för stora hål, för satsa och förlora är ett genomgående tema.
Bara för att repetera ett väl använt citat från Ligga i P3.
"Jag är inget bombnedslag men jag duger i krig".
Sen har sverige inte varit i krig på x-antal 100 år, vilket talar för sig själv om mig och mitt kärleksliv.
Nu ska jag ut och rota efter huggorm, eller något annat som är mer levande än kylan i min tomma stuga.
Over and Out