Wow livet är verkligen tråkigt idag.

Jag vet inte om det är sömnbristen eller den konstanta migränen som har dödat mig, jag har tappat all gnista känns det som, ingen ork och absolut ingen motivation. Allt känns som det vore målat i nattsvart,jag kan inte ens glädjas med andras glädje längre. Jag kan inte hitta min egen glädje, det där med att tänka positivt är långt borta, den närmaste tanken är att nu kan det inte bli sämre utan att jag blir sjuk... Vad gör man när man hamnar i en sådan enorm svacka..

Imorgon så är jag äntligen ledig,men det blir en runda till vetten och ska avliva liten och söt, hon mår allt för dåligt nu, och jag ångrar att jag inte gjort det tidigare. Samtidigt måste jag ordna med mitt utgående ID, och det måste verkligen ske pronto..för det går ut den 2:e maj... Jag kommer inte hinna få ett nytt innan dess...

Jag vill verkligen ha en stärkande axel att vila på och som kan säga att allt ordnar sig,för min egen räcker inte till längre. Pratade med min absoluta bästa vän igår, hon hade lånat sitt X's axel och ja andra delar av hans kropp under helgen när hon fick veta en hemsk nyhet, men jag kan inte göra det, för det finns inget där och hämta. Varken viljan att hjälpa eller ens tanken... Jag kan verkligen inte må sämre än jag gör nu känns det som. '

Så nu sitter jag och lyssnar på Craig David och Usher på youtube bara för att få någon känsla av lugn och kanske hitta tillbaka till den tid när livet lekte som mest, alltså innan jag flyttade hit(ume). Man undrar vart alla tog vägen. Hälften av pojkarna måste vara gifta/upptagna vid den här tiden, eller okej jag vet vissa som inte är det men fortfarande för långt borta...

Vart tog den tjejen vägen egentligen som hade allt självförtroende i världen och kunde leva som hon ville utan allt detta? Bra fråga utan svar... Nej kanske ska försöka sova nu då och sova ut för en gångs skull...