Yran- ösregn!

Syrran, lillebror och jag drog in på Lördagen, först ut blev kapten röd, så ska alla regniga festival dagar starta! För värmen från scenen gör att regnet försvinner, tills du blir tvungen att lyfta armen, då rinner det rakt ner i din armhåla.. Så på filmsnutten här nere är de faktiskt jag och syrran i lila jackor, men jag vill verkligen inte lyfta min arm för jag är redan blöt och kall, men det är svårt när rytmerna hugger en i själen.

Efter en sån varm start, blöta fötter och blöta armar så blev det öl i Olearys öltältet.. Bror drog på The Hives, vi hade inte tänkt lämna taket i onödan, så dansgolvet var den självklara platsen. Sjukt kul, söta pojkar och massor kärlek med bra takter i ryggen. Så jag ville inte fly därifrån, men president talet blev det, och sen var bror blöt och kall, syster, kall och trött så vi åkte hem, ja jag var blöt men kände mer för att låta takten i fötterna dansa vidare.
Väl hemma med torra fötter så kanske de inte kändes helt fel att vara inne när regnet ökade på ännu mer..
Så i slutet, en grymt bra kväll!

Vissa spenderade lördagen i regnet till bland annat Kapten röd

Hur vi förlorade makten.. vi gav bort den..

Gick in på Bloglovin och kollade rubrikerna på de populäraste bloggarna, ärligt talat mår jag dåligt över hur materialistisk världen ser ut ur det perspektivet. 90% handlade om mat, kläder, skor och annat skräp. En regering skjuter ihjäl sin egen befolkning och vi tittar efter den bästa outfitten för dagen.. Vi hade makten att skapa opinion på nätet och sen lät vi oss själva sväljas av marknaden. Luras och åter Luras att det är det här vi vill ha. Bull Shit. Och jag tror inte att jag kommer undan, nej jag är lika fast som resten av världen..

Du äger ditt liv

Utanför Edinburghs konstmuseum

Det är taget ur ett facebok uttalande som jag gjorde för sisådär ett par dagar sen. Och jag försöker verkligen leva mitt liv som att jag ägde det.
Just nu är jag ganska stolt över mitt liv men kanske lite frustrerad, jag har haft ett grymt roligt äventyr i sommar med min resa till Dublin och sen vidare från Dublin till Edinburgh, två helt olika städer tro mig. Men samtidigt en av de roligaste resorna jag gjort så här långt.

Men nu när man varit hemma i hela 5 dagar så kliar det i kroppen efter lite nya äventyr. Så jag börjar planer jullovet, så här långt står Jamaica, New Orleans och Sydafrika på listan över platser att åka till under jullovet så vi räknar på det och letar schysta boenden så får vi se vilken av dom det kan bli. Efter alla underbara Aussies som jag mött på den här resan vill jag mer än gärna åka till Australien nästa sommar, trots att det är deras "vintertid" just då ;). Men jag vill ha lite mer tid för det landet, det är ju som stort nog.

Men jag kan inte vänta 6 månader efter äventyr, då blir jag knäpp. Passade på och vandra lite offroad på Östervålen i söndags, mycket trevlig tur, regn ja, renar ja men man klipper 200 höjdmeter på kanske en 1km sträcka så det är en underbar utsikt där uppe på 1000 möh.

Så igår såg jag att man kunde paddla forskajak i funäsdalen för en överkomlig summa, men jag är lite feg där, strömmande vatten, och rollar (eskimåsväng för er som paddlar havskajak som jag ;) det känns lite läskigt.
Men kanske ska vi göra det just därför.. För att det är precis på gränsen vad jag kan klara av.
Så det står jag och trampar kring just nu..

Sen är det yran, urkult och fjellrocken i helgen, jag är ganska fattig och vill verkligen ge mig själv grymt bra äventyr för dom pengar jag har kvar.. så troligtvis blir vi kvar på hemmaplan.. Om jag inte blir knäpp av lugnet här.

Egentligen skriver ingen om sånt här, men just nu när jag trivs som allra bäst med mig själv, älskar mitt liv och vad jag hittar på och så vidare så saknar jag ibland ett hårigt bröst att vila mot, någon att berätta alla ideer och tankar jag samlat på mig under resan. Man saknar det där lilla speciella, inte saknar det så att det svider och gör ont i hjärtat och man känner sig ledsen, mer saknar det som att det är synd att inte ha det just nu. Någon att vara precis så där löjlig och fånig med, dra med på dumma äventyr och skratta tillsammans med om alla dråpligheter.

Jag vet inte om alla har det så, men alla mina tidigare pojkvänner (alla två, hör och häpna) har varit på något sätt mina bästa vänner, inte bara partners i kärlek utan verkligen bästa vänner, någon man typ kan hänga med hur sjukt tråkigt det än är, någon som man kan driva med och verkligen ha kul med. Relation ja men samtidigt en mycket viktigare vänskap.
Så det man saknar är den där bästa vännen som inte finns där dygnet runt troligtvis. Eller dygnet runt är ju sjukt att säga inte ens jag orkar vara bästa vän dygnet runt, då blir jag nog troligtvis den sämsta vännen. Men ni fattar poängen.
Så utan att känna mig ledsen och deppig över att inte ha ett hårigt mansbröst att vila huvudet mot, en stark arm att somna på och kaffe på morgonen att vakna till (om vi nu tar alla stereotyper om hur män borde vara ;) så känns det lite synd att när jag är så här nöjd och älskar livet att inte få dela det med någon.

Men kanske är det därför jag mår så bra, för första gången på ett år är jag verklig singel, ingen som hänger runt hörnet och vill ha en del av mig jag inte vill ge. Ingen man som inte ger lika mycket tillbaka som jag kan skänka dom.
Jag är inte ensam tro inte det, jag har underbara vänner, familj mm som jag oftast bara kan susa till och säga hej, grejen är att många av er bor otroligt långt bort. Så att helt sisådär bara dyka upp kräver lite planering.. Fast det går med lite hjälp ;).

Så med ett öppet sinne vaknar man med 4 h sömn i kroppen, ja jag har vänt på dygnet, och funderar på vilket äventyr vi ska göra idag.. inte blir det forspaddling, men jag har aldrig varit mot idre hållet ännu.. Kanske dags för det.. vi får väll se helt enkelt.
Over and Out.

The book project

I left two books at The Caledonian hostel, and asked any reader to please make a entrance here about them.. Its going to be so interesting to see if any one reads them! I hope so!