...inte nöjd med sin kropp...

Gjorde en googling på " Bli nöjd med sin kropp" och allt som dyker upp är bantningskurer osv osv.. Det jag ville se var om det kunde dyka upp en typ av "självhjälp" psykologiskt som folk kunde utnyttja och älska sig själva.

Jag trodde jag hade tur då det dyker upp en artikeln om en fröken som är helt nöjd med sin kropp och äter allt hon tycker om. Men när vågen visar 54kg så tar hon hårdare tag i träningen... 54kg? Varför i helvete skulle jag vara intresserad av en 54kg dams åsikter om sin kropp, hon uppfyller ju redan alla standards som finns, de hade varit mycket roligare att läsa att en kvinna på snarare 70-90kg är nöjd med sin kropp..

Bara för att det inte finns så ska jag lägga in ett inlägg i kampen för att folk ska bli nöjda med sina kroppar UTAN BANTNING.

När du står framför spegeln och spottar och fräser åt din kropp, ställ frågan vad är det av ex. fet, ful, stora lår osv som hindrar dig från att vara fungera? Är du för ful för att njuta? Är du för fet för att kunna leva ? ÄR du inte funktionell? Har du inte bra kvaliteer?

Hade du inte varit det så hade du inte stått här idag eller hur? Hade du inte varit funktionell i det här samhället hade du legat i graven vid det här laget eller hur ?

Så gör det du kan göra, använd dina funktioner, lägg inte band på dig själv med oro för ex "jag är rädd vad den nya killen kommer tycka om mig naken", eller "jag är för fet för att kunna känna mig underbar och vacker"... BULL SHIT, det är snarare något företag som lurat dig och just nu tjänar pengar på att du mår dåligt.

Många idag tror dem är defekta när de egentligen handlar om bagateller och en helt vanlig variation. Så du har ett bröst som är mindre vad gör det? Okej du har ett lite högt BMI men det har Arnold the Terminator också (även efter han slutade träna och musklerna övergick till annat).
Okej i jämförelse med Paris Hilton liknar du mer Brunhilde ur någon opera, eller en gammaldags mjölkpiga som kunde bära hem kor slängda över axeln.
Gör de dig till mindre njutbar individ? Nej det gör det inte!
Kom ihåg det är egentligen dem som stör sig på andras "defekter" som är rädda för att en dag vakna upp med själva. Det dem som det är synd om.

Vi som redan bär deras största skräck har ett enormt försprång för vi har redan förstått att det där spelar egentligen inte så mycket roll eller kanske kommer förstå det inom en snar framtid. Och när den förståelsen infinner sig så kan vi börja göra de vi egentligen vill istället för att noja över andras skräck och tankar.

För visst är det de som det är egentligen, en annans persons åsikt avspeglad i din hjärna? Ingen VILL väll må dåligt över sin kropp? Hade vi levat isolerat hade tanken aldrig dykt upp!

Man kan inte börja må bra utifrån och in, 10kg minus gör dig inte automatiskt till en bättre person, du är fortfarande samma person bara minus 10kg... det är som att byta skor, inget händer.

Men om du börjar må bra idag (senast imorgon) med den du är som person alltså hela du inte bara den där lilla gnagande tanken utan alla andra underbara funktioner också som du består av så kommer det synas på din utsida. Älska dig själv för egentligen är du den enda du har.
När man ser kroppen som ett fodral och en funktion, en del av dig och inte hela dig så kan det ligga mer sunda ideer bakom tex. en viktnedgång...
Egentligen hur många av oss som nojar över att inte vara perfekta har egentligen dödliga saker som måste ändras? ÄR de egentligen då så viktigt att må dåligt över en liten skit sak eller ska du börja göra det du kan istället?

Over and Out..

Njut, lev använd alla dina funktioner utnyttja din kropp och hjärna till max och skit i normen, det är dem som följer den som mår som sämst..

Underbara Underbara människor!

Måste bara säga att jag är så nöjd efter att ha träffat Salzas blivande hundpromenerare underbara människor och helt rätt för en så mjuk och snäll lite terrier, hon kommer bli så bortskämd men kommer älska tiden med dem. Underbara människor säger jag bara :)

F*n...

Jag har straffat ut mig själv, jag var på väg åt rätt håll med mat vikt regelbundenhet osv.. men så kom ledigheten. Under 5 dagar har allt bara förfallit och jag tänker gnälla lite bara för att få det på pränt att jag åkte dit igen..

Så nu börjar vi om, det är svårt när rutinerna försvinner eller görs om för det tar ju bort alla vanor man har haft tidigare.. Igår urartade det totalt somnade in klockan 4 på morgonen vaknade vid 11 idag och skippade frukost. Städade hela lägenheten, skurade hunden mm.. Lunch ramlade in vid 3 och sen dog hela kroppen, hjärnan har varit super slö och imorgon blir det förändring..

För liknande rutin har pågått i 5 dagar nu, de saknade måltiderna har ersatts av saker som glass och choklad. De var liksom vad det tog 5 dagar att förstöra en rutin.. men nu vet jag hur man gör så påt igen bara som man säger eller hur?

Imorgon blir det frukost, jogging tur och sen igång med resten av livet.. har jag bara frukost så kommer resten att lösa sig. Nej självförtroendet gjorde en dipp när jag blev utan saker att göra (jäkla kurs) så nu får man börja ta tag i livet igen.

För visst kan man bli omtyckt även om man är som jag? Som att någon här hade kunnat svara på det.. Men ärligt vad tror man att 10kg ska göra för skillnad, för med eller utan så är det fortfarande jag som är kvar inuti kroppen, det är som kläder du är inte någon annan bara för att du byter kläder även om man kanske kan önska det ibland.

Sen hoppas man ju att man kan bli älskad för sin personlighet hur ytlig världen än är! Frågan är bara vem som lurar vem, lurar jag mig själv eller finns det en sanning i det? Fråga mig när jag fyllt 79 och är rynkig ärrad och gammal..
Jag hoppas att ni får svaret att jag slutade noja över sådana här saker och började leva ett tufft men härligt liv om än lite mullig och uppfyllde de jag ville.
Svarar jag att jag blev en 178cm anorektiker som sen fick slåss med det hela livet, snygg på utsidan men kan inte njuta av mat och livet i skräck över andras åsikter... Tyck då synd om mig och gör inte som jag.. Over and out från en övertrött människa med en skev själv bild..helt rätt för min tid..

Ingen föreläsning tjohej =)

Japp jag gjorde en fuling, tog sovmorgon. För när väckarklockan ringde klockan kvart i sex imorse så sa allt bara NEJ: inte en chans att jag går upp så här tidigt för att höra någon citera en hel bok och lägga till sina icke intressanta definitioner av ord som inte är relevanta. För det är det som våra föreläsningar går ut på, han står och rabblar upp boken åt oss vi tittar på hans ack så tråkiga powerpoints och önskar oss någon annanstans..

En normal dag när jag vaknar utvilad och har sovit bra då kan jag gå med på det hela, men inatt har jag inte kunnat sova ordentligt, så trött och irriterad valde jag bort föreläsningen. Fasen universitetslärare borde kunna bättre men dem bryr sig helt enkelt inte.. Och bryr inte han sig varför ska då jag engagera mig? Det blir väll att köpa boken och läsa själv ett par dagar, inte så svårt men antagligen plågsamt.

Just nu växer bara frustrationen och längtan efter ombyte så mycket att det känns som jag kommer explodera, jag vill ha utmaningar och givande planer. Jag vill kunna vara jag ut i fingerspetsarna utan att någon slår ner på det i bittra toner... Men det är officiellt bara 14 dagar kvar innan jag äntligen kan göra andra saker i 2veckor innan jobbet börjar.

Skäl att vara motvalls...

Den senaste tiden har haverier och vår ångest stormat runt i min lägenhet i Obbola, haveriet ifråga är min dator och kostade 1500.. Vilket i sin tur leder till att jag skrev en hemtentamen på universitetsbiblioteket. En rekord tenta enligt många om man ser på att det tog 8h för mig att skriva den. Den är dessutom godkänd så den biten är ju tack och lov avslutad...

Ikväll dök en inbjudan upp om att följa med ut på bartömningen på student puben och jag tackade nej, tråkigt nog för jag vill så mycket, men inget matchar för att detta ska vara möjligt. Inga pengar ingen buss hem för att sova på hemmaplan och se till vovven på kvällen och morgonen innan föreläsningen börjar kl8 imorgon. Nu är ju inte föreläsningen det viktiga snarare faktorerna att jag har inga pengar och ingen buss som matchar hem.

Och jag har en sån klåda efter öl och kvalificerat skit snack men det kunde inte komma mer fel..jag ska ju dessutom jobba imorgon...
Nej jag ska tjura och tycka synd om mig, ta hunden, en påse hundgodis och en kamera och ut och fota ikväll. Ett STORT skäl att vara motvalls.

Idag fick jag dessutom bita mig i tungan för att inte trascha en så super svensk mellanmjölks kommentar som dök upp under en gruppövning. Sitter folk och gnäller över att det blir diskussioner och verkar vantrivas när saker hettar till.. Okej vi höll oss inte inom ämnet men det är ju lärarens jobb att hålla ordning inte vi inom gruppen. När till och med läraren inte ens håller sig inom ämnet så varför vara så konflikt rädd?

Nej fler Billing inom diskussioner, låt oss spotta och fräsa och diskutera och sedan vara vänner eller kanske inte.
Get some balls people och skaffa en ryggrad när ni ändå försöker. Ingen kommer straffa er för att ni kliver utanför ramarna i nyktert tillstånd, trust me. Jag skulle bara bli stolta över er och kanske börjar se upp på er...

Varför inte ta och göra saker roligare och blåsa lite liv i övningen med lite häftiga diskussioner när uppgiften ger asmatiska besvär pga de stora damlagret som samlats runt de gulnande pappret.

Så vi Whiskey personer har stora skäl att vara motvalls när normerna trycks ner i halsen på en med bittra kommentarer. Men en vän sa en gång hellre hatad än bortglömd och jag säger JA varför inte?

Men missförstå mig rätt mellanmjölks personer är helt okej men ibland blir det bara PMS av alla dumma kommentarer och feghet som strömmar förbi...