...inte nöjd med sin kropp...

Gjorde en googling på " Bli nöjd med sin kropp" och allt som dyker upp är bantningskurer osv osv.. Det jag ville se var om det kunde dyka upp en typ av "självhjälp" psykologiskt som folk kunde utnyttja och älska sig själva.

Jag trodde jag hade tur då det dyker upp en artikeln om en fröken som är helt nöjd med sin kropp och äter allt hon tycker om. Men när vågen visar 54kg så tar hon hårdare tag i träningen... 54kg? Varför i helvete skulle jag vara intresserad av en 54kg dams åsikter om sin kropp, hon uppfyller ju redan alla standards som finns, de hade varit mycket roligare att läsa att en kvinna på snarare 70-90kg är nöjd med sin kropp..

Bara för att det inte finns så ska jag lägga in ett inlägg i kampen för att folk ska bli nöjda med sina kroppar UTAN BANTNING.

När du står framför spegeln och spottar och fräser åt din kropp, ställ frågan vad är det av ex. fet, ful, stora lår osv som hindrar dig från att vara fungera? Är du för ful för att njuta? Är du för fet för att kunna leva ? ÄR du inte funktionell? Har du inte bra kvaliteer?

Hade du inte varit det så hade du inte stått här idag eller hur? Hade du inte varit funktionell i det här samhället hade du legat i graven vid det här laget eller hur ?

Så gör det du kan göra, använd dina funktioner, lägg inte band på dig själv med oro för ex "jag är rädd vad den nya killen kommer tycka om mig naken", eller "jag är för fet för att kunna känna mig underbar och vacker"... BULL SHIT, det är snarare något företag som lurat dig och just nu tjänar pengar på att du mår dåligt.

Många idag tror dem är defekta när de egentligen handlar om bagateller och en helt vanlig variation. Så du har ett bröst som är mindre vad gör det? Okej du har ett lite högt BMI men det har Arnold the Terminator också (även efter han slutade träna och musklerna övergick till annat).
Okej i jämförelse med Paris Hilton liknar du mer Brunhilde ur någon opera, eller en gammaldags mjölkpiga som kunde bära hem kor slängda över axeln.
Gör de dig till mindre njutbar individ? Nej det gör det inte!
Kom ihåg det är egentligen dem som stör sig på andras "defekter" som är rädda för att en dag vakna upp med själva. Det dem som det är synd om.

Vi som redan bär deras största skräck har ett enormt försprång för vi har redan förstått att det där spelar egentligen inte så mycket roll eller kanske kommer förstå det inom en snar framtid. Och när den förståelsen infinner sig så kan vi börja göra de vi egentligen vill istället för att noja över andras skräck och tankar.

För visst är det de som det är egentligen, en annans persons åsikt avspeglad i din hjärna? Ingen VILL väll må dåligt över sin kropp? Hade vi levat isolerat hade tanken aldrig dykt upp!

Man kan inte börja må bra utifrån och in, 10kg minus gör dig inte automatiskt till en bättre person, du är fortfarande samma person bara minus 10kg... det är som att byta skor, inget händer.

Men om du börjar må bra idag (senast imorgon) med den du är som person alltså hela du inte bara den där lilla gnagande tanken utan alla andra underbara funktioner också som du består av så kommer det synas på din utsida. Älska dig själv för egentligen är du den enda du har.
När man ser kroppen som ett fodral och en funktion, en del av dig och inte hela dig så kan det ligga mer sunda ideer bakom tex. en viktnedgång...
Egentligen hur många av oss som nojar över att inte vara perfekta har egentligen dödliga saker som måste ändras? ÄR de egentligen då så viktigt att må dåligt över en liten skit sak eller ska du börja göra det du kan istället?

Over and Out..

Njut, lev använd alla dina funktioner utnyttja din kropp och hjärna till max och skit i normen, det är dem som följer den som mår som sämst..