Hur illa kan jag ligga till?

Mätte mig själv inför eventuellt köpa en korsett och fick följande mått...
Byst: 101 cm
Midja: 88 cm
Höft: 102

Och då ligger jag i en riskgrupp med mitt midjemått för hjärtinfarkt mm.. ni vet hur det brukar låta. Men så funderar jag, den här veckan har jag hittills gått minst 1mil, vilket är 2 turer fram och tillbaka till stallet, ridit 2 st 1 timmars pass och promenerat min hund (normalt, ca 1½h per dag) dom dagar jag inte varit i stallet..och har en ridlektion kvar den här veckan. Det här är ett normalt tempo för mig...
Sen cyklar jag till skolan för att plånboken är tunn, så hur jäkla fet är jag och hur nära en hjärtinfarkt kan jag ligga? Sist jag vägde mig var en kväll efter ett par öl och god mat, då låg jag på 90kg, ligger alltid mellan 87 kg på morgonen och 90kg med mat i mig. Är 178 cm lång och rör på mig hela tiden...

Sen har jag alla dåliga saker för mig, dricker alkohol, äter godis (lite för mycket ibland till och med enligt mig), äter fet mat ibland men missbrukar samtidigt frukt och grönsaker..och ja en och en annan cigarett åker ner i lungorna när jag har alkohol i mig. Men man måste ju få leva också? Eller hur?

I vår familj är alla STORA, stora = långa och grova, brodern tränar amerikansk fotboll och syster är idrottslärare så jag är den otränade av oss. Vi har något i generna som gör att man som tjej ska se ut som en förstorad kopia av alla andra, och som kille som en broiler.
Därför oroar jag mig inte särskilt över min bukfetma och min vikt.
Okej jag hade gärna gått ner 10 kg om jag inte ska ljuga men jag vill inte ge upp något i mitt liv just nu.. förutom godisätandet vissa dagar.. men jag får hitta ett sätt att ha mer sex helt enkelt så slutar man äta godis eller hur.

Varför detta lilla inlägg, jo min mor har fått diagnosen högt blodtryck, inte förvånande egentligen, men jag vill inte hamna där.
Jag är en småätande stressande grov typ av människa så det kan inte ligga allt för långt borta med mina rutiner och gener.. så hur illa kan man ligga till?
Inte så illa att jag ska behöva svälta mig själv och hata min sexiga kurviga kropp, näpp inte så illa, aldrig, men kanske så illa att jag ska gå en annan väg till kassan nästa gång, en som inte går förbi godishyllan..

Då kanske jag har råd med en korsett nästa månad!

Den lilla ironiska rösten svarar " Japp och flodhästar kan flyga till månen"

..Är man den samma idag?

I stunder när MSN plingar till och en person du inte har sett mer än en gång i ditt liv, men tycker är helt schyst och kommer ihåg som den enda av killarna som inte blottade sig i bastun den kvällen, så kan funderingen dyka upp, 3 år efter vem är vi idag? Är vi dem samma?

Antagligen inte, men det är fortfarande kul att man på något sätt har ett kul minne av varandra, det är då man börjar kolla kläder, kolla kilon och försöka se hur mycket man ändrats. Är jag fortfarande så där omotståndlig som jag var då? Är jag fortfarande den där modiga som brukade le åt pojkar och få ett leende tillbaka.. och kanske lite mer än så..

Okej omotståndlig kanske är att ta i, men jag saknar ibland tiderna när man vaknade i en säng på lördagen, somnade i en annan på kvällen för att på söndag kväll äntligen få sova i sin egen. Idag stannar jag upp, tystnar och säger Nej... skumt eller börjar jag bli mogen och tråkig?

Jo visst skulle jag kunna ha det så idag, men allt är helt plötsligt så komplicerat idag, man börjar alltid fundera på imorgon då? Bakis, dödstrött och okej så het var han inte...jag erkänner dem heta pojkarna kan till och med få följa med mig hem. Men nej man har tappat stinget, tror jag saknar mina wing womens, för vilka kunde göra Halmstad lika farlig som vi. Hem tog vi oss alltid och jag tror jag betalade taxi 1 gång kanske.. Nostalgi varför alltid denna nostalgi.

Vi har ju fortfarande finna närmare exempel från stockholms helgen, när jag skötte mig och blev bara klämd på brösten och inget annat..och det inte bara av män av någon udda anledning..men det betyder inte att jag inte hade chansen. Jag har bara blivit pryd som någon en gång i tiden sa. Det måste ändras för Jag kan inte vara pryd, då lurar jag någon tror jag..
Over Out från nya nostalgi tankar och gamla, för livet är inte slut om jag nu verkar tro det ;)

...inte nöjd med sin kropp...

Gjorde en googling på " Bli nöjd med sin kropp" och allt som dyker upp är bantningskurer osv osv.. Det jag ville se var om det kunde dyka upp en typ av "självhjälp" psykologiskt som folk kunde utnyttja och älska sig själva.

Jag trodde jag hade tur då det dyker upp en artikeln om en fröken som är helt nöjd med sin kropp och äter allt hon tycker om. Men när vågen visar 54kg så tar hon hårdare tag i träningen... 54kg? Varför i helvete skulle jag vara intresserad av en 54kg dams åsikter om sin kropp, hon uppfyller ju redan alla standards som finns, de hade varit mycket roligare att läsa att en kvinna på snarare 70-90kg är nöjd med sin kropp..

Bara för att det inte finns så ska jag lägga in ett inlägg i kampen för att folk ska bli nöjda med sina kroppar UTAN BANTNING.

När du står framför spegeln och spottar och fräser åt din kropp, ställ frågan vad är det av ex. fet, ful, stora lår osv som hindrar dig från att vara fungera? Är du för ful för att njuta? Är du för fet för att kunna leva ? ÄR du inte funktionell? Har du inte bra kvaliteer?

Hade du inte varit det så hade du inte stått här idag eller hur? Hade du inte varit funktionell i det här samhället hade du legat i graven vid det här laget eller hur ?

Så gör det du kan göra, använd dina funktioner, lägg inte band på dig själv med oro för ex "jag är rädd vad den nya killen kommer tycka om mig naken", eller "jag är för fet för att kunna känna mig underbar och vacker"... BULL SHIT, det är snarare något företag som lurat dig och just nu tjänar pengar på att du mår dåligt.

Många idag tror dem är defekta när de egentligen handlar om bagateller och en helt vanlig variation. Så du har ett bröst som är mindre vad gör det? Okej du har ett lite högt BMI men det har Arnold the Terminator också (även efter han slutade träna och musklerna övergick till annat).
Okej i jämförelse med Paris Hilton liknar du mer Brunhilde ur någon opera, eller en gammaldags mjölkpiga som kunde bära hem kor slängda över axeln.
Gör de dig till mindre njutbar individ? Nej det gör det inte!
Kom ihåg det är egentligen dem som stör sig på andras "defekter" som är rädda för att en dag vakna upp med själva. Det dem som det är synd om.

Vi som redan bär deras största skräck har ett enormt försprång för vi har redan förstått att det där spelar egentligen inte så mycket roll eller kanske kommer förstå det inom en snar framtid. Och när den förståelsen infinner sig så kan vi börja göra de vi egentligen vill istället för att noja över andras skräck och tankar.

För visst är det de som det är egentligen, en annans persons åsikt avspeglad i din hjärna? Ingen VILL väll må dåligt över sin kropp? Hade vi levat isolerat hade tanken aldrig dykt upp!

Man kan inte börja må bra utifrån och in, 10kg minus gör dig inte automatiskt till en bättre person, du är fortfarande samma person bara minus 10kg... det är som att byta skor, inget händer.

Men om du börjar må bra idag (senast imorgon) med den du är som person alltså hela du inte bara den där lilla gnagande tanken utan alla andra underbara funktioner också som du består av så kommer det synas på din utsida. Älska dig själv för egentligen är du den enda du har.
När man ser kroppen som ett fodral och en funktion, en del av dig och inte hela dig så kan det ligga mer sunda ideer bakom tex. en viktnedgång...
Egentligen hur många av oss som nojar över att inte vara perfekta har egentligen dödliga saker som måste ändras? ÄR de egentligen då så viktigt att må dåligt över en liten skit sak eller ska du börja göra det du kan istället?

Over and Out..

Njut, lev använd alla dina funktioner utnyttja din kropp och hjärna till max och skit i normen, det är dem som följer den som mår som sämst..

F*n...

Jag har straffat ut mig själv, jag var på väg åt rätt håll med mat vikt regelbundenhet osv.. men så kom ledigheten. Under 5 dagar har allt bara förfallit och jag tänker gnälla lite bara för att få det på pränt att jag åkte dit igen..

Så nu börjar vi om, det är svårt när rutinerna försvinner eller görs om för det tar ju bort alla vanor man har haft tidigare.. Igår urartade det totalt somnade in klockan 4 på morgonen vaknade vid 11 idag och skippade frukost. Städade hela lägenheten, skurade hunden mm.. Lunch ramlade in vid 3 och sen dog hela kroppen, hjärnan har varit super slö och imorgon blir det förändring..

För liknande rutin har pågått i 5 dagar nu, de saknade måltiderna har ersatts av saker som glass och choklad. De var liksom vad det tog 5 dagar att förstöra en rutin.. men nu vet jag hur man gör så påt igen bara som man säger eller hur?

Imorgon blir det frukost, jogging tur och sen igång med resten av livet.. har jag bara frukost så kommer resten att lösa sig. Nej självförtroendet gjorde en dipp när jag blev utan saker att göra (jäkla kurs) så nu får man börja ta tag i livet igen.

För visst kan man bli omtyckt även om man är som jag? Som att någon här hade kunnat svara på det.. Men ärligt vad tror man att 10kg ska göra för skillnad, för med eller utan så är det fortfarande jag som är kvar inuti kroppen, det är som kläder du är inte någon annan bara för att du byter kläder även om man kanske kan önska det ibland.

Sen hoppas man ju att man kan bli älskad för sin personlighet hur ytlig världen än är! Frågan är bara vem som lurar vem, lurar jag mig själv eller finns det en sanning i det? Fråga mig när jag fyllt 79 och är rynkig ärrad och gammal..
Jag hoppas att ni får svaret att jag slutade noja över sådana här saker och började leva ett tufft men härligt liv om än lite mullig och uppfyllde de jag ville.
Svarar jag att jag blev en 178cm anorektiker som sen fick slåss med det hela livet, snygg på utsidan men kan inte njuta av mat och livet i skräck över andras åsikter... Tyck då synd om mig och gör inte som jag.. Over and out från en övertrött människa med en skev själv bild..helt rätt för min tid..