..Är man den samma idag?

I stunder när MSN plingar till och en person du inte har sett mer än en gång i ditt liv, men tycker är helt schyst och kommer ihåg som den enda av killarna som inte blottade sig i bastun den kvällen, så kan funderingen dyka upp, 3 år efter vem är vi idag? Är vi dem samma?

Antagligen inte, men det är fortfarande kul att man på något sätt har ett kul minne av varandra, det är då man börjar kolla kläder, kolla kilon och försöka se hur mycket man ändrats. Är jag fortfarande så där omotståndlig som jag var då? Är jag fortfarande den där modiga som brukade le åt pojkar och få ett leende tillbaka.. och kanske lite mer än så..

Okej omotståndlig kanske är att ta i, men jag saknar ibland tiderna när man vaknade i en säng på lördagen, somnade i en annan på kvällen för att på söndag kväll äntligen få sova i sin egen. Idag stannar jag upp, tystnar och säger Nej... skumt eller börjar jag bli mogen och tråkig?

Jo visst skulle jag kunna ha det så idag, men allt är helt plötsligt så komplicerat idag, man börjar alltid fundera på imorgon då? Bakis, dödstrött och okej så het var han inte...jag erkänner dem heta pojkarna kan till och med få följa med mig hem. Men nej man har tappat stinget, tror jag saknar mina wing womens, för vilka kunde göra Halmstad lika farlig som vi. Hem tog vi oss alltid och jag tror jag betalade taxi 1 gång kanske.. Nostalgi varför alltid denna nostalgi.

Vi har ju fortfarande finna närmare exempel från stockholms helgen, när jag skötte mig och blev bara klämd på brösten och inget annat..och det inte bara av män av någon udda anledning..men det betyder inte att jag inte hade chansen. Jag har bara blivit pryd som någon en gång i tiden sa. Det måste ändras för Jag kan inte vara pryd, då lurar jag någon tror jag..
Over Out från nya nostalgi tankar och gamla, för livet är inte slut om jag nu verkar tro det ;)