Uppsats skrivandet fortsätter...

"Den profana kulturens Gud" ja så heter en av stolpskottsböckerna jag försöker läsa för att få en lämplig bakgrund till tidigare forskning. För dem som undrar så skall jag göra en studie på svenska kyrkans betydelse i glesbygdsmänniskors liv och hur denna har ändrats över generationer. . Så det lät väll enkelt...no no hel fel. För vart börjar man när alla studier jag hittar sen tidigare har gått åt andra hållet, alltså studerat vad diakoner kan göra för samhället och vilken roll dem skall ta. Men jag är ärligt mer intresserad i människorna som lever i församlingen och vilken betydelse anser dem att kyrkan har för deras liv.

Sen vågar jag inte sparka igång det här för långt utan att ha pratat med Herr S som min handledare heter. För om jag är helt fel ute så kanske man inte ska ha gjort halva jobbet som sen måste slängas.. Men jag vill ju komma igång typ nu!.. nej letar och läser istället.

Den 25 bär det hemmåt igen, hem till riktigta norrland och hoppas att jag kan rota efter personer som vill bli intervjuade.. den 25 är förövrigt 1 MÅNAD innan jul :D. Vem kan missa det. Och hur stressad blir jag när man inser att jag snart måste vara klar..

Ingen föreläsning tjohej =)

Japp jag gjorde en fuling, tog sovmorgon. För när väckarklockan ringde klockan kvart i sex imorse så sa allt bara NEJ: inte en chans att jag går upp så här tidigt för att höra någon citera en hel bok och lägga till sina icke intressanta definitioner av ord som inte är relevanta. För det är det som våra föreläsningar går ut på, han står och rabblar upp boken åt oss vi tittar på hans ack så tråkiga powerpoints och önskar oss någon annanstans..

En normal dag när jag vaknar utvilad och har sovit bra då kan jag gå med på det hela, men inatt har jag inte kunnat sova ordentligt, så trött och irriterad valde jag bort föreläsningen. Fasen universitetslärare borde kunna bättre men dem bryr sig helt enkelt inte.. Och bryr inte han sig varför ska då jag engagera mig? Det blir väll att köpa boken och läsa själv ett par dagar, inte så svårt men antagligen plågsamt.

Just nu växer bara frustrationen och längtan efter ombyte så mycket att det känns som jag kommer explodera, jag vill ha utmaningar och givande planer. Jag vill kunna vara jag ut i fingerspetsarna utan att någon slår ner på det i bittra toner... Men det är officiellt bara 14 dagar kvar innan jag äntligen kan göra andra saker i 2veckor innan jobbet börjar.