Mörka höstkvällar.

Mörka höstkvällar

Dom tomma och bleka ögonblicken
Det är de svagaste dagarna
Dom tysta stunderna
Som du kommer tillbaka till mig.

Som andar och spöken tröstar du mig
Med gamla minnen plågar du mig
Jag är aldrig ensam när jag minns

Le, skratta, skämta och lev.
För det är så jag ser dig
Lycklig och någon som nått mig in i själen
Jag vände mig om efter en bekant röst
Det var inte du, denna gången heller.

En dag när jag minst anar det kommer du stå där
Som inget hänt, som allt var den där vårdagen i februari.
I din röda jacka, med ditt vackra leende och huvudet på sned.
Och vi kommer skratta och le, med huvudet fullt av minnen som attackerar
Minnen av delade dagar som slutade med tårar i något som inte längre var ett förhållande.

Men en viss kärlek finns fortfarande kvar eller hur?
Det kanske inte är den som bildar par för livet, men det räcker för att plåga mig än idag.
Och jag längtar tills den dagen du står där.

Jag skulle vilja sårad kunna vända mig bort för att visa att du fortfarande betyder något med en tår i ögat.
Men det kommer inte ske. Jag kommer le för att visa mig stark.
Så länge du frågar kommer allt alltid vara bra.

Du kommer aldrig höra om dagarna jag gråter
Hur det svider och bränner i det klassiska hål som alla talar om
Mitt i hjärtat
Som får mina ben att vika sig, kroppen att skaka och livet att drunkna i ett totalt mörker.
Det får du aldrig höra, för i dina ögon ska jag alltid vara stark.
Jag måste visa att du inte betydde något, när du egentligen betydde alldeles för mycket.

Vi kommer tala om allt möjligt sen tar jag mod och frågar, hur står det till med flickvän?
Jo svara du hon finns och ni är lyckliga. Jag kommer le och säga bra, men önska mig till en annan dimension där jag kan vända mig om och gå. Men det gör inte jag, för sån är inte jag.
Du kommer fråga om den nya pojkvännen, jag kommer bara skaka på huvudet och säga inte än.

Sen går alla åt sitt håll, jag kommer stå kvar.
Undrande över vad jag gjorde fel, önska att jag varit den som vågat göra något.
Något som kanske kunde få oss.. men det finns inget oss.
Fel, allt blev fel, och Mörka höstkvällar så vet jag det.
Och erkänner det men vem kan göra något åt det.
Man vill ju bara känna så där igen..