Nostalgi

Hm när man sitter och tittar på Eternal sunshine of the spotless mind så blir man nostalgisk. Det är en så totalt underbar film, jag kommer ihåg första gången jag såg den. Råkade låna den på biblioteket av alla ställen, tyckte den verkade lite tråkig, men efter att konstaterat att det var brist på andra aktiviteter så satte jag igång den. I början var jag nästan besviken, men den växte. I slutet kunde jag inte riktigt släppa den, så jag såg den igen. Sedan dess har jag inte kunnat se den utan att få en klump i bröstet, tänk hur ofta man önskar att allt bara kunde raderas ur din hjärna.

Att saker bara inte skulle ha skett, men då tänker man inte hela vägen. För då skulle alla andra personer du lärt känna också raderas med minnet av den förlorade pojkvännen osv... det är ju inte riktigt det du vill eller hur?

Nej det är verkligen en vacker film... Väl värd att se, även om man kan få en liten tår i ögat och ont i hjärtat av den.