En konflikt definieras på följande sätt: En konflikt är en interaktion
mellan minst två parter där minst en part: 1) har önskemål som känns
för betydelsefulla för att släppas 2) ... och upplever möjligheterna
till sina önskemål blockerade av motparten. (Källa: Wikipedia.)
Blev idag påhoppad för första gången av en person som absolut inte har med barnens utbildning att göra för att förklara mitt agerande, personen fick bara svaret att det har du absolut inte med att göra då du inte är förälder eller involverad i skolan. Jag kan lova att detta hade inte hänt om jag arbetade på en större skola och med gymnasie elever.
Jag antar att jag blivit alltför van vid att inte behöva försvara det jag gör i skolan med mina elever då jag faktiskt tar illa upp av oinformerade personer som försöker trycka ner mig och försöker framställa det man gör som helt värdelöst.
Det är skönt då att man har ett helt gäng elever som visar snarare på en grym utveckling när det kommer till att ta eget ansvar, tänka själva, fantisera och ifrågasätta. Det är verkligen kul att se hur vi efter en halv hösttermin verkligen är på väg dit jag vill ha dom, självgående med mod att våga göra fel. Sen att de blir enklare och enklare för alla att samarbeta, det gör mig riktigt lycklig att se dom.
Jag har den senaste perioden gjort mig själv nästan överflödig så pass bra möter alla underbar barn upp dom idéer och krav jag har.
Men egentligen är det nu saker ska ske, smekmånaden är över och konflikter ska krypa fram. Så det är bara att ta på sig den tuffa skinnet på näsan igen och börja argumentera utefter de tankar och idéer man har utformat för undervisningen. Det kan jag ärligt säga det finns en tanke och en konsekvens bakom nästan allt! Det är en skön tanke ska jag bara säga när det kommer till diskussioner med personer som är värt att diskutera med.
Tänk att hon (a.k.a jag) som gillade att ställa frågor nästan inte vill ta en konflikt, men kommer den så flyr jag inte, men för gudsskull vad hände med konstruktiva konflikter? Varför är det så ofta bara spygalla konflikter? Målet är väll alltid att saker ska bli bättre, jag spyr inte galla över någon och vill inte heller så göra. Jag är bättre än så och inser att om jag känner det behovet så ligger problemet hos mig och inte hos den andre personen.
Man kanske ska försöka lära ut ansvar för sina egna känslor till vuxna också?
Så varför är jag lärare....
See this and think..
