Second time around

Det här är det andra inlägget för dagen, men med den fuktiga kalla luften som susar in runt mina fötter, kapten röds underbara texter som slickar mina sår så känns det här mer publicerings bart än de tidigare.

Hunden har fått en promenad i de blöta gräset, en fluga surrar runt mina öron och hamnar udda nog i min urringning.. Efter lite svordomar och omkring hoppande är det nu en x-fluga. 

Det här är en dag som började med ett leende, älskar att ligga i min säng och bara njuta av att känna hur kroppen sträcker ut sig, alla muskler spänner sig och man känner sig så skönt utvilad och vacker. 

Den övergick till ett utbrott av ilska som jag väll i efter hand inser kanske inte behövs, livet straffar vissa direkt andra får leva med sin dumhet hela livet. Och med den tanken kan man susa vidare i lördags morgonen.

Det är svårt att skriva det jag vill säga om idag.

Försmådd ja.

Dumpad ja, för sisådär 2 månader sen, men inte arg längre nej.. 

Jag går vidare med mitt liv och älskar det och troligtvis gör du det också. Fast skillnaden är att jag tror inte du är lycklig, möjligen för stunden. 

Jag tror i grunden sitter det en olycklig person som inte kan leva med sina egna tankar för sig själv, ensam, utan kräver andra för att inte krascha ner i det där djupet som omger allt som du tänker. 

Du räds tankarna som din själ vill berätta om dig själv, känner inte igen den person som din hjärna vill presentera för dig själv med den person som du vill vara.

 

Så du kräver en kärlek, spelar ingen roll egentligen vems kärlek, men du behöver veta att det finns någon som håller dig ifrån det där. Det du inte vill möta själv.. någon som berättar för dig att nej det är inte alls sån du är. Men i ensamma stunder kryper saker fram ur mörkret.

I det mörkret du räds har jag lärt mig en sak som du kanske aldrig kommer finna, i slutet när det bara finns mörker kvar, så är det bara du och inte någon annans gyllende trådar som kan lyfta dig ur det. 

I det mörkret måste man vara sin egen, kunna se sig själv i spegeln och stå för allt du gjort, även det som skadat och sårat andra. För där kan du inte gömma dig.

Men självklart behöver det inte vara så med dig..

Dock har jag varit där, och numera kan jag leva med allt jag gjort, erkänna det som en del av mig och se vart den vägen ledde mig. If Life gives you shit, grow flowers...