Panik, värsta sättet att bli väckt på

Paniken stormade in med ett telefon samtal. Chefen ringde och frågade vart jag var, aldrig ett bra tecken, speciellt när man ligger i sin sköna säng och tänker att det där är inte ringklockan. Efter ett stressat samtal där allt jag fick ur mig antagligen var nej jag är säker på att det står den 11 på mitt schema så blev utgången att jag verkligen börjar på onsdag och inte idag. Vet inte vem av oss som hade fel, om jag missat någon vital del utanför schema läggningen eller om han har sett fel. Men som försvar så är jag schemalagd den 11 men inte den 9 och den 10. Men usch vad jag hatar den känslan. Jag har aldrig någonsin kommit sent till ett jobb eller missat en dag utan legitim orsak...kan legitim orsak räknas som att jag inte visste? Jag hatar verkligen att göra människor besvikna, det är en hemsk känsla.. Över and out