Fattigdom

På Tv pratar en kvinna om hur flytten blir ett steg närmare mot ett eget liv. När jag och andra studenter flyttade kanske för första gången till den nya staden för att bli Den Lycklige Studenten med inget annat att oroa sig för förutom den magra plånboken, nästa tenta och hur mycket ölen kostar på den lokala student puben. Då insåg vi nog inte vad som följde med flytten, eller rättare sagt vad som inte följde med, vännerna.

Kompisar och familj som du delat hela ditt liv med i gud vet hur många år bara försvinner som en illusion av rök. Visst finns det jul och påsk samt delar av sommaren då vi arbetar och bor hos våra föräldrar men förutom dessa ca 3,5 månader, har vi mycket tid när vi ska vara den lycklige studenten.

Men jag finner den lycklige studenten vara en väldigt genomskinlig bild, som klistras fram när de nya studenterna ska lockas in till de nya kurserna. För finner du ingen att dela den allmänna fylle gympan eller lekandet under de första dagar som kallas inspark så lider du helt plötsligt av en helt ny typ av fattigdom, Ensamhet.

För skolan är precis som ett arbete fast lite värre, du har din uppgift att utföra, sällan i grupp, du lyssnar ensam på din föreläsning, du skriver ensam på din rapport, du tänker ensam på hur tentan kommer att sluta, nästintill alltid ensam. En utbildning i ensamhet för hur du ska klara verkligheten i grupp.

Har du tur sluter du upp med ett antal personer som du faktiskt kommer överrens med eller åtminstone hinner diskutera litteraturen med i en hel timme på fiket över en 6 kr koppkaffe. I de bästa fallen lyckas ni gå samma kurs i en hel termin eller längre. Då kan man börja skönja en glimt till längre social kontakt, ni hinner gå på krogen, käka lunch ihop hemma hos varandra, spela spel eller bara träffas för att snacka skit. Men så kommer en ny termin, nya kurser och man slinter ifrån varandra.

Jag tror att under ca 4 års studier hinner du träffa så mycket människor och tappa så många goda vänner längsmed vägen att du till slut får nog, du slutar slarva med dina kontakter och håller hårt i de vänner du får kvar, och du struntar i att bygga nya. Vilket leder till att de som du pluggar med nu också känner av den ensamhet du en gång led av och de fortsätter att vara fattiga. Ensamma.

Då har vi ju turen att alkoholen finns, för du har aldrig funnit så många goda vänner eller hittat så många okända ansikten att känna igen dagen efter som när du spenderat natten på den lokala student puben, som den Lyckliga Student jag är.

För ska saker bara jävlas varför oroa sig för vad som kommer?

Lev i nuet framtiden blir inte bättre av att man grubblar.

Skål