Jag är en fattig bonddräng...inte längre..

Men en gång i tiden gick jag också i bland korna och arbetade, eller satt i en traktor och körde..Och vissa dagar så vill jag lite tillbaka dit igen. Det var ett ärligt liv bland ärliga människor och djur. Dagarna bara flöt förbi och året styrde dagens arbete. Men är man uppvuxen på detta sätt så ser man det som den ultimata levnadsstandarden. Jord att stoppa mina händer i och en varm mule att pussa på en tidig morgon. Mm det ligger en bit framåt men en dag har jag också jord att stoppa händerna i som är min och en varm mule att pussa på när snön faller ute. Men idag får jag nöja mig med drömmar, drömmar om en framtid som kommer.