Trötthet har tagit mig ur form.

Jag vågar inte beskylla min prekära situation på sjukdom eller alkohol.
Veckan sprang förbi med symptom som förvärrades för var dag.
Inte den långa helgens besök och mysterier har bättrat på denna trötthet som äter av min själ.
Livet har fått tillbaka sitt hopp och åter känns livet som en enda persons, jag.

Så i det dimmiga skuggan av smärta och trötthet så infinner sig ljuset.
Lagom i tid för att inspirera mig till kommande veckas prövningar.
Tenta i psykologins mysterier där jag själv skulle vilja säga att endast mörker och inget ljus kan spridas.
Men den rösten och kritiken talar för döva öron.
Nej boken ska få styra mitt liv kommande veckor, sista, finito prövningen i denna kalla kärlekslösa kväll och sen jul.
Utan tankar på partners och kärlek, utan tankar på sårade liv
Nej på julen finns bara jag min familj och mina strapatser över den vita snön i inlandet.

Redan i en ålder av 21 så tänker jag på hur många olika liv jag levt. Hur många ska inte komma på det liv jag har nu? Jag känner mig som en vis gammal kvinna i en ung kropp.
Jag är ibland trött och vill bara stadga mina pålar, leva mitt liv som jag drömt om.

Livet känns bara tyngre ju äldre man blir, det är som en konstant börda av sten som fylls på för varje dag, månad och år. Min revolterande ungdom känns trött seg och utan hopp. Men ibland biter den gamle kämpen ifrån och vänder sig mot sina förtryckare med ett vrål.
Stolt och stark vänder den sig om och går genom snåren från den utpekade vägen.
När snåren klarnar och en ny viloplats dyker upp slummrar den åter in igen, sovande, vilande men redo när någon eller något försöker ta oss ifrån varandra. Död till den som vågar ropar hon och synen förblindas av blodslust. Sorg och smärta till dig som ens tar steget att sära på oss och förtrycka min mästarinna.

Två sidor av mig i den mångfasetterade spegeln. Den som en dag ska falla till marken krossas och bli till sand. Revolten är lika mycket jag som den som skriver dessa ord. Vi är en men ändå inte. Bisarra värld gav oss mer än en person i samma kropp. Så lever vi alla, frågan är bara vem av oss som kommer bli älskad, för man kan inte få den ena utan den andre.