Mitt andra liv

Långa dagar leder till snabba nätter, nätter som gör att dagen inte kan gå fort nog.

När så sömnen smygit in i rummet och tystnaden sänkt sig så smyger du ner brevid mig och viskar i mitt öra.

Vi stormar genom nätter och drömmar, ridandes på viljan visas världen upp för oss.

Stormar river upp under vårt skepp sänker det till botten av oceanen, bara för att visa sig vara den heta öken där vårt plan kraschat.

Du dör och återkommer varje natt. Jag sörjer varje natt och saknar dig för varje gång. Mellan nederlag, blod och sorg så vilar vi vid tysta sjöar under klara skyar.

Där visar vi varandra kärlekens alla konster och skrattar och leker som dom barn vi alltid bär inuti varandra.

Solen lyser på våra bara kroppar, en trollslända kittlas med sina långa ben när den sitter på din tå och betraktar oss med ett roligt uttryck.

Som att den vill säga njut när ni kan, livet är kort ändå.

Äventyren kallar tillbaka oss, jag har ett svärd i min hand, du står bakom min rygg och kämpar lika hårt som jag.

Blodet kokar i våra hjärtan när vi kämpar för det som bara vi kan förstå. Återigen dör du och i min djupa sorg så tar mordet över.

När tystnaden faller över slagfältet släpper jag svärdet och går mot dig. Ditt uttryck i dina döda ögon är fullt av frid och i den stunden hatar jag dig. Jag hatar dig lika starkt som jag älskar dig och minnen av de varma kvällarna vid sjöarna dränker mig.

Tyst vänder jag och går därifrån. Jag klär av min rustning, tvättar bort ditt blod från mitt ansikte, går ner i den djupa älven och försvinner med strömmen.

När så döden verkar ta ett välkommnande grepp om min själ så kliver du upp ur djupen, ny, återfödd, i en annan kropp men med samma själ. Så vi återvänder ännu en gång in i de tysta sjöarnas lugna område. Vi existerar för känslan att leva återigen.

Den grymma gryningen kommer alltför snabbt, en mjuk kyss på min kind och en doft av dig berättar om våra äventyr under natten.

Dagen blir lång tills i natt då vi återigen ska rida stormen som en vänn och älska som de första älskarna på jorden, sörja som de första och leva som de enda.

Natten är allt för kort, låt oss återigen ta världen med storm min älskade och släpp mig inte ur ditt grepp.

För natten är vår och endast vår.