När saker inte går som man hade tänkt sig..forts..

Det är som mina blåsor på fötterna, livet alltså, man får något nytt och noja över och då är livets nöje och lugn och ro över. Men det sköna med denna noja är det inte kommer sluta i tankar som är så deprimerande, bara ett vanligt konstaterande att jag återigen satsat på fel häst.
När ack när ska man finna en människa med samma inställning till saker?

Boosten av självförtroende och det hm lite neurotiska tänkandet går tyvärr jämt ut, hade bara någon hållit käften och aldrig sagt något hade jag sluppit allt tänkande. Hihi det känns som jag dragit ner en annan människa i mitt syndiga leverne utan att det var meningen, men antagligen bara för en gång verkar det som, så vi behöver inte tycka synd om honom.

Men det är skönt att få lite nya minnesbilder att fantisera över men värre att bara ha fått ett smakprov att ta ut min lust på, suck jag skulle minst behöva ett par dagar på mig. Men vad gör man nu? Smakprovet är ju borta... Man löser inte problemet på det sätt min något övertända hjärna föreslår i alla fall.

Sex är verkligen en drog, en helt underbar drog som jag är så beroende av. I perioder klarar jag av att hålla det tillbaka men så är det något som får mig att ramla dit igen, och det är inte alltid ett par snygga blåa ögon... det kan ju faktiskt vara en snygg överkropp, underbara händer med långa fingrar eller ett par så kyssbara läppar... Japp jag är en periodare jag erkänner. Helt beroende och har något svajiga moraliska normer för att vara en svensk flicka... Behöver det sägas att jag älskar mig själv just för detta?