Inte den bästa av turer...

Tog mig ut på Lillan idag, ett Kolsvart Nordsvensktravar sto som har man ner över halsen och en lugg som täcker ögonen, vi fick sällskap av de nya import ponnyerna och deras ryttare.

Lillan är en liten piss märr, brunstar vid första åsynen av andra hästar. Hon har dessutom inte blivit riden på ett x-antal veckor och när hon rids så rids hon på sina premisser av den ryttaren. Hon är helt enkelt lite bortskämd och detta i kombination med smart och arbetsvillig kan ge dig antingen en underbar tur på en underbart vacker häst eller ett konstant arbete från punkt A till punkt B och hem igen.
Vi hade inte en bra dag, eller vi hade en bra dag tills jag bestämde mig för att låta fröken gå sist på vägen hem. Vägen uppför vår långa skogsbacke innebar en skön trav och vår första galopp, som var mycket njutbar och hon lyssnade bra på sätet. Sen är hon minst 100kg överviktig men de verkar inte bekymra damen särskilt mycket. Hon var inte ens särskilt bekymrad över sitt ridsällskap som vi övergav uppför den långa backen efter hennes allt för ivriga försök att vända och hälsa/våldta de andra hästarna.

Vägen ner var jobbigare, fröken fick hålla avstånd pga hennes något felriktade intressen i andra hästar och hennes något bristande lydnad som innebar att broms finns om allt klaffar, annars finns broms om någon är elak med henne, vilket är hemskt onödigt.. för hon är inte dum, bara bortskämd. Hon beter sig som en femåring som inte får godis i affären... hoppar, skriker och sparkar i marken...

Men detta innebar en viss stress för den lilla nordsvenska fröken som i den kraftiga nedförslutningen ville takta ner... inget jag känner för eller accepterar riktigt. Så hon stannade till krånglade och försökte få mig att låta henne bestämma. Inte en chans kom vi fram till, så de blev en liten kamp mellan viljor.
Med ett skutt så försöker den något nu irriterade nordsvensken att dra tyglarna ur handen på mig och sticka, jag har varit med lite för ofta med nordisar med egen vilja och drar helt enkelt bara upp hennes skalle i en stor gran som växer brevid vägen..

Resultat; hästen stannade, jag knycklade mina glasögon åt fel håll så dom fick resa hem i BH:n, skrapade näsan och fyllde BH:n med barr..
Några sådana fler försök kom inte, dock fick vi inte riktigt bort taktningen för ens fröken sattes ut i dikesrenen för att hon skulle få annat att tänka på. Tips till er med krångliga hästar, gör det krångligt för dom att krångla...då lägger dom ofta av.. för i skog och ojämn mark finns de ingen stabilare och trevligare häst, men vägar och hästsällskap innebar race idag..
Så imorgon ska vi förhoppningsvis ut och göra lite roligare saker, fröken har nog haft tråkigt och behöver repetera lite grundlydnad, som broms, ställande, böjande och drivande skänkel.. och de kan vi göra själva.