Från välkommen till ovälkommen

Just nu mår jag inte särskilt bra, det tog 3 dagar innan jag fick känslan av att var ovälkommen. Egocentrisk ja, energitjuv kanske... jag vet inte riktigt hur jag ska titulera mig just nu. Allt detta efter en ganska skön dag med staketuppsättning och grillning samt en tur på den lilla svarta faran.
Jag har väll råkat tala om för min bror att jag har ont i kroppen ett par gånger under dagen, inte så konstigt då de arbete jag gjort inte är de vanligaste för en student i Umeå. Detta verkar ha slagit an en elak nerv hos brodern som kommenterade de hela under en något klyschig film " Jag har också ont men jag går inte och gnäller om de hela tiden"... Och kanske gnäller jag om det, kanske yttrar jag mig ofta. Det skulle inte vara så konstigt, jag lever i ett tystnads vakum i Umeå, träffar människor enbart i debatter på seminarier och på helger. Att helt plötsligt leva i kontakt med andra människor non-stop gör att allt jag tänker på bubblar ut.. för de kan faktiskt finnas någon som lyssnar på de jag säger. Någon som kan faktiskt tycka att jag är intressant att lyssna på..

Därför pratar jag, öppnar alla stängda portar och säger rakt ut det som kommer in i huvudet, hårda kommentarer om klyschiga filmer, berättelser om vad jag gjort under dagen och hur min näsa fortfarande är öm. Jag har någon dum förutfattad idé om att människor vill höra det jag har och säga för att jag har inte sett dom på länge och jag behöver få prata, om så bara om ingenting. När de enda jag egentligen vill är att bli lyssnad på och bekräftad.

Den något dumma och förutfattade iden är det som får mig att sitta ensam en lördag kväll vid en dator i mitt barndomshem och känna mig ovälkommen och fälla en tår. För sanningen är den att Nej människor vill inte höra vad jag har säga och dom har nog i grunden inte särskilt stort intresse av det jag säger. Så ja jag är nog både egocentrisk och en energitjuv .. men det svider att erkänna hur mycket jag egentligen bara har längtat efter att ha mer kontakt med andra människor.

Sanningen är grym och hård, jag räcker inte till för mig och mitt liv för att jag ska vara lycklig. Men ingen annan kan ge den bekräftelsen som jag behöver i grunden för det är ingen som är intresserad av det...