En aktiv sommar förstörde allt annat..

En hel sommar som spenderades med skogsridning och vandring i fjällen har förstört alla mina ridmuskler. Jag var iväg idag till SURF, Södra Umeås Ryttarförening, och red i 45 min, konditionsmässigt 10ggr bättre, inte särskilt ansträngd men tro fasen det! Inga ridmuskler finns kvar, jag faller framåt och kan inte rida med sätet som innan längre. Inga muskler finns kvar som hade med bål stabilitet att göra och kunde göra att ridningen gick så helt underbart bra förra terminen. Inga alls..
Jag blir arg på mig själv och besviken, varför kunde jag inte underhålla det som jag hade, det som fanns i våras var underbart och jag kunde verkligen rida igenom en häst, idag nja det finns inget att säga mer än att de duger inte. Tillbaka till att träna bålstabilitet och fortsätta med konditionsträningen, ridningen ska tillbaka om jag så ska spotta blod efteråt. Det var en av dom få saker som gjorde mig stolt över mig själv, att jag kunde och saker fungerade när jag kom upp i sadeln. Mm Fungerade.. helt fel term jag accepterar inte det.

Jag har inte råd att rida för mycket, jag har inte råd med 140kr i veckan för jag måste ha pengar att leva på när skolan slutar och jag står utan fast jobb. Kanske ska det motivera mig mer till att få tag i jobb, att när de finns en inkomst så existerar en möjlighet att jag kan börja på det jag hade igen. Bygga upp mig själv utan ridning nu så gått de går, slänga in en ridlektion när jag har råd och försöka leva på det. Pengar som stoppas på krogen kan få betala andra ting istället..
Frågan är hur länge hatet mot det som hänt kan driva den här processen innan den övergår till "self pitty" och jag ger upp.. hm..
Jag vill så mycket var det någon som sa till mig, ja jag vill mycket och tiden räcker inte till..jag vill bli en bra ryttare och vara aktiv inom min hobby, jag vill vara social med mina vänner, jag vill ha jobb, jag vill bli av med mitt studentrum och flytta in i en lägenhet, jag vill ha körkort, jag vill bli klar med min utbildning, jag vill resa hela jorden runt och jag vill ha en ekonomi som ger mig möjlighet till alla dom sakerna.
Den finns tyvärr inte idag..är ekonomin nyckeln till allt det där? Ja kanske.. så där har vi fokuset.. färdiga studier och jobb.. kanske måste jag stå ut med att inte kunna förverkliga mig själv i ridningen under en termin men frågan är om jag vill leva med mig själv då. Jag är tveksam faktiskt..

Men varför gnäller jag? Det finns fortfarande dom som har det värre och de går inte att komma ifrån att 2-3 dagar i veckan spenderas med en 3.5 år gammal unghäst, kanske rider vi inte än, men jag utvecklar något nytt, kunskap kring unghästar och arbetet med dom. Kanske backar ridningen men mina kunskaper växer fortfarande..bara på ett annat sätt..

Nej jag vet inte alls, jag vill bara ha allt och känner mig lite misslyckad ikväll..

Dom få Abisko bilderna

Min kamera gav upp i sommras under första dagen på Abisko turerna, har varit två veckor i abisko ungefär och lyckades få med mig totalt 2 bilder... kul va? Men dom kanske också skulle få bli offentliga så vi kan återgå till bilden av mig som friluftsnörd istället för den bokmal som jag är på väg att bli?
Någon som har en billig bra kompakt kamera som dom vill bli av med? Gärna i Umeå...

Fjällturen i Ammarnäs

Just det ja, jag spenderade hela förra helgen i Ammarnäs, tältade i minusgrader och vandrade under lördagen. Under söndagen red vi i 6 timmar så då kan man inte bränt många kalorier.. men det var en underbar tur, liiite humör dippar hade jag men så funkar jag ju normalt så dom var inte värre än förväntat blev faktiskt positivt överraskad av mig själv!

Här är lite bilder i alla fall tagna av andra medlemmar på turen och inte av mig ska observeras! Mycket fina bilder blev det.
Jag är personen i grå jacka, man blir ganska inpackad i kläder under turen ;). Det kanska kan förklaras av den täta frosten?
























Vem lägger en båt här ute? Det var många år sen dom omkringliggande myrarna var sjöar... hm..

Dobri- den gode

Nu har jag äntligen fått tag i lite bilder på Dobri, Basjkir unghästen som jag arbetar med. Han är 3,5 år gammal och är verkligen en ganska söt personlighet. Sen har han en helt underbar ägare som låter mig arbeta med honom. Inom en ganska kort tidsperiod är de dax att börja sitta upp på honom och påbörja inridningen, han ska vara inriden western style på 4 veckor men har bevisat tidigare med annan ryttare att det var nog inte riktigt så. Så vi börjar om igen från början och det nyaste för honom är att börja arbeta på volt när jag tömkör, efter två gånger verkar vi ha hittat ett sätt som fungerar. Men han är försiktig, lite ångest laddad ibland och vissa gånger tjurigare än annat. Men så ska de vara, de kan inte vara enkelt jämt! Men under NH Kursen vi var på för två veckor sedan visade han sig vara ganska smart och ville verkligen göra mig nöjd. Lilla sötnosen..

Här har han tagit sitt första helkroppsbad någonsin, en lite snurrig historia blev det tills han valde att stå stilla för att den elaka kärringen inte gav sig. Därefter har bad och sprayningar med flaska bara blivit enklare, tyvärr lider han av sommareksem grabben. Som synes är han inte stor, men gud missta inte hur stark han kan vara om han känner för det.
Så här trött blir man av NH-kurs i två dagar med den elaka damen... Nej så elak kan jag inte vara, numera pussar han till och med mig och flyr inte när vi möts i hagen, så det går fort framåt. Den här lilla pojken är verkligen en sympatisk häst som kräver så mycket annat än alla andra sköthästar jag haft i Umeå, han behöver bara grunden och massor av kärlek, gör vi fel så märks det och gör vi rätt så märks det med :). Ibland funderar jag på vem som utbildar vem...