Nytt liv nytt jobb men samma gamla ideer.

Jag har påbörjat min tid som förskolelärare i Lofsdalen, en helt annan verklighet än den jag är van vid från min utbildning men samtidigt en erfarenhet som behövs någonstans.
Efter två veckor så börjar man landa i livet som arbetare, man börjar inse att när jobbet är slut är det slut, det måste inte med hem och behöver inte avhandlas på ledig tid.
Jag är inte upptagen längre, jag har inte saker som måste utföras på ledig tid.. jag har tid för att ha ett liv utanför min huvudsysselsättning..
Det har jag inte haft på 4.5 år och känner mig redan lite handfallen. Det är svårt att vakna upp och se att mina händer är tomma på vardagskvällarna och inget pockar på mig att det behöver bli utfört. Jag har tid att ta det lugnt och att skapa annat, en hobby och jag vet inte vart jag ska börja.

Positivt den här veckan, dom har äntligen skottat mitt tak och de har slutat låta, dock verkar lite spån läcka ner från taket till min bostadsvåning via en av pelarna under skottningen, så trycket måste varit massivt känns det som. Men nu är de borta och borta är en av mina största orosmoment och borta är en sak att engagera sig i... tragisk man är ibland.
Kanske skulle man försöka bli en duktig poet, eller en godkänd tecknare, kanske lära sig knyppla men det känns så jäkla meningslöst... vad leder det till? Jag som alltid identifierar mig i det jag gör, när man inget gör så är man inget, hårt liv eller hur?

"Så du saknar begåvning och talang? Du kanske ska bli lärare?" ur Terry Pratchetts Mort.

Jag skrattade gott åt det här skämtet idag, för ibland är de så man känner sig, du är inte bra på något specifikt så du kanske ska utbilda andra till det? Hjälpa andra att förverkliga drömmer du aldrig lyckades med, men va fan jag har aldrig misslyckats med att förverkliga någon av mina drömmar hittills så vad sitter jag och säger?
I mina bästa ögonblick brukar jag få tanken att jag skulle kunna bli exakt vad jag vill om jag bara bestämde mig, för så skicklig är jag.. och tjurig och bestämd.
Men samtidigt så inser man att om det är så varför är du inte det? Eller är jag det jag vill? Jo kanske, jag är ett steg närmare i min plan till att bli självförsörjande och ha en stadig ekonomi som kan ge mig möjligheterna att förverkliga mina idéer och drömmar. Vissa har 5 årsplaner..jag har 20 årsplaner.. med möjligheter till tillägg och modifikationer. Men med tydliga mål!

Nej nu ska jag författa ett brev i mitt chick lit liv som det blev kallat förra veckan till min atypiska chick lit manliga bekant. Mitt liv är en klassisk chick lit för jag är tjejen med utbildningen och livet i stora staden som söker livet på landet i ett litet samhälle. En kultur krock och dessutom med en komplicerad kärleksbakgrund som återkommer och blir aktuell i livet igen. Jag hade läst den och kanske tyckt om den... men samtidigt är mitt liv så billigt?
Nej nu blir de Bridget Jones dagbok för hela kvällen i mina rosa pyjamasbyxor och duntofflor..
Over and Out