Nytt liv nytt jobb men samma gamla ideer.

Jag har påbörjat min tid som förskolelärare i Lofsdalen, en helt annan verklighet än den jag är van vid från min utbildning men samtidigt en erfarenhet som behövs någonstans.
Efter två veckor så börjar man landa i livet som arbetare, man börjar inse att när jobbet är slut är det slut, det måste inte med hem och behöver inte avhandlas på ledig tid.
Jag är inte upptagen längre, jag har inte saker som måste utföras på ledig tid.. jag har tid för att ha ett liv utanför min huvudsysselsättning..
Det har jag inte haft på 4.5 år och känner mig redan lite handfallen. Det är svårt att vakna upp och se att mina händer är tomma på vardagskvällarna och inget pockar på mig att det behöver bli utfört. Jag har tid att ta det lugnt och att skapa annat, en hobby och jag vet inte vart jag ska börja.

Positivt den här veckan, dom har äntligen skottat mitt tak och de har slutat låta, dock verkar lite spån läcka ner från taket till min bostadsvåning via en av pelarna under skottningen, så trycket måste varit massivt känns det som. Men nu är de borta och borta är en av mina största orosmoment och borta är en sak att engagera sig i... tragisk man är ibland.
Kanske skulle man försöka bli en duktig poet, eller en godkänd tecknare, kanske lära sig knyppla men det känns så jäkla meningslöst... vad leder det till? Jag som alltid identifierar mig i det jag gör, när man inget gör så är man inget, hårt liv eller hur?

"Så du saknar begåvning och talang? Du kanske ska bli lärare?" ur Terry Pratchetts Mort.

Jag skrattade gott åt det här skämtet idag, för ibland är de så man känner sig, du är inte bra på något specifikt så du kanske ska utbilda andra till det? Hjälpa andra att förverkliga drömmer du aldrig lyckades med, men va fan jag har aldrig misslyckats med att förverkliga någon av mina drömmar hittills så vad sitter jag och säger?
I mina bästa ögonblick brukar jag få tanken att jag skulle kunna bli exakt vad jag vill om jag bara bestämde mig, för så skicklig är jag.. och tjurig och bestämd.
Men samtidigt så inser man att om det är så varför är du inte det? Eller är jag det jag vill? Jo kanske, jag är ett steg närmare i min plan till att bli självförsörjande och ha en stadig ekonomi som kan ge mig möjligheterna att förverkliga mina idéer och drömmar. Vissa har 5 årsplaner..jag har 20 årsplaner.. med möjligheter till tillägg och modifikationer. Men med tydliga mål!

Nej nu ska jag författa ett brev i mitt chick lit liv som det blev kallat förra veckan till min atypiska chick lit manliga bekant. Mitt liv är en klassisk chick lit för jag är tjejen med utbildningen och livet i stora staden som söker livet på landet i ett litet samhälle. En kultur krock och dessutom med en komplicerad kärleksbakgrund som återkommer och blir aktuell i livet igen. Jag hade läst den och kanske tyckt om den... men samtidigt är mitt liv så billigt?
Nej nu blir de Bridget Jones dagbok för hela kvällen i mina rosa pyjamasbyxor och duntofflor..
Over and Out

Drömma kan man ju...

Den här är lite av en häst som jag önskar att jag äger om 1 år ... och det är inte titeln problemhäst som jag fastnade för. Snarare modell och utseende..och pris. Sen om den fixar så att man landar i sargen regelbundet så får jag väll klistra ner ändan lite hårdare i sadeln.

Men det är om ett år det. Ja vad säger man "Fools like me" kanske..

Vår eller försommar kanske...

Termometern har passerat 20+ i 5 dagar nu, och för en så värme hatande person som mig har de varit lite halv jobbigt. Nätterna är underbara, vilket har lett till att jag spenderar dagarna med bra böcker i skuggan under ett träd vid sjön och under nätterna passar jag på att jogga och promenera med hunden. Lommar har anlänt med sin underbara sång, det får alltid mitt hjärta att bulta lite hårdare och drömma om en sjö med en stor herrgård vid stranden och böljande kullar ner till de varma stränderna. Hemma...
Och ja jag är nog lite hemsjuk vid den här årstiden, jag vill promenera över bäcken ner till stranden, skrämma bävern så det plaskar och titta ut över vassen där fiskarna hoppas i den sköna sommarkvällen. Skjuta ut båten tyst och sen sätta mig med ett spö i lugn och ro i väntan på abborrarna. Solen färgar himlen i toner av rött och guld, sjön ligger stilla och spegelblank, mörk som botten på en krater. Tärnorna slår sina lirar och plockar upp dom fiskar som är för små för min krok. Nappar gör det alltid, men jag tar aldrig med mig något hem. Jag fiskar för tystnaden och lugnet, för den friska luften och för chansen att njuta av att vara jag.

Jag saknar också att en varm dag sitta upp på hästen skritta ut i den svala skogen, galoppera uppför backarna, klättra till utkiken och skåda över området. Där ligger den gamla ladugården och dom stora trä husen vid stränderna med fönster som ser ut som ögon. Kullen som kalhuggits de senaste månaderna där rävarna har sitt gryt och viken där fiskarna hoppar. Ovanför mig hör jag hur en älg brakar genom skogen och myggor som surrar i öronen. Längst bort kan man se forsen, stället där gimån återigen påminner oss om att den är en fors och inte bara denna bedrägligt lugna sjö som stilla flyter förbi Örahälla och marieö.

Det är vackert där jag kommer ifrån och därför saknar jag det. Men samtidigt har jag alltid dom här bilderna från min barndom som gör Sörbygden till ett ännu vackrare ställe. Nu när det är 4 dagar kvar tills jag åker hem är längtan stor... Hem till min vackra by och alla minnen.



Over and Out

Omotiverad...

Det existerade en inbjudan om grillning denna dagen, men jag har varit hemskt blasé under lördagen så jag valde att stanna hemma, ta en promenad, titta på solnedgången. För jag cyklade hem igår vid soluppgången vid 2 någon gång. Nu sitter jag gäspande och lyssnar på Notes About Freedom och känner mig fortfarande omotiverad till aktion eller sällskap.

Jag kommer antagligen ta en dusch och krypa ner mellan mina grodlakan. Jag känner mig så hemskt klar med Umeå just nu, jag är så klar att jag är nästintill spy less. Vad hände med vårtecknen? Fåglarna, gräs och blommor? Islossningar och lukten av ruttnande löv, fuktiga dimmiga morgnar.. Nej det finns inte i stan, jag kan aldrig leva i en betong värld särskilt länge utan att känna mig rastlös.

Men det är 2 veckor kvar tills jag överger staden och gör mina studier till distansstudier för att vara djurvakt. Jag längtar så själen värker, hellre mocka skit än 1 månad till med böcker och datorn som mitt trogna redskap. Just nu är man bara rastlös, uttråkad och blasé.. Det blir många långa promenader för att hitta något som tickar igång naturintresset igen och ja Salza finns ju alltid :).

Det är hon och vännerna, som man umgås med när man känner sig lite mer positiv, som gör tiden här uthärdlig. Men jag behöver nog ett break och få miljö ombyte, sen brukar denna melankoli övergå i ett sug efter ett eget hem med egna regler och sovmorgnar till klockan 10 varje dag. Eller man kanske är studietrött som vi studenter säger.. Ibland kan jag förstå min väninna som spenderar en period i Sverige arbetande, för att senare lämna Sverige under majoriteten av året. Omväxling förnöjer..

Men i grunden så längtar jag så efter en gård just nu, ett fast arbete, körkort och en gård som kan få vara mitt riktiga hem, det målet har legat i botten av mina studier hela tiden och det är kanske 1 år bort, kanske. Jag vill ha mitt riktiga hem, ett hem där jag kan krypa ihop i soffan med en filt, en kopp te och höra regnet mot taket... eller där det krävs målning, städning och reparationer.. ett ansvar tror jag att letar efter och ett riktigt hem.

Jag inbillar mig att för att vara nöjd så måste jag ha motvikter till det jag älskar att göra, annars blir det jag älskar att göra meningslöst, det är inte kul att sova till klockan 10 varje dag, ledighet kan inte värderas om du aldrig arbetar, och ensamhet blir överflödigt när det är konstant..
Du måste ha det dåligt för att känna av när det är bra.
Så på vissa sätt har jag det för bra och behöver mer motsättningar.... trevlig slutsats..Därför avslutas min kväll med följande musikstycke.

Jag får ingen ordning på mitt liv