När livet gick vidare

Under våren har jag i omgångar varit hemskt olyckligt kär i samma man, det gör mig sårbar och kanske lite mer känslig för andras kritik då jag är beroende av stöd från min omgivning när jag själv faller platt för granskning av den man gillar.
Detta har märkts tydligt då jag undvikit att ta beslut för andra och hållit låg profil för att vara mig. Under midsommar helgen ledsnade jag på den tragiska brutna person jag var, tvingade mig att ta mig i nacken, gråta en skvätt och gå vidare med lite mer pondus om möjligt. Det här kan inte ha gått väl hem med alla då jag tydligen lyckades starta en konflikt med 5 ord i en mening.

Då man inte kan bråka själv så inser jag självklart min del i det hela och har inte tänkt att föra den vidare, men samtidigt inte lägga mig platt den här gången. Det finns ingen annan som ser till mig och att mitt liv fungerar, att jag är lycklig och att jag inte blir trampad på. Så nu är vi tillbaka i selen igen, lika ärlig och öppen för allt möjligt och ställer dom svåra frågorna och analyserar människor igen. Alltid lika impulsiv, svår och lika rå ärlig som man varit innan.. Med alla problem som man orsakar med det också. Ja jag inser exakt hur svårt det är för andra när man inte smyger runt saker.. illa eller hur?

Jag har också flyttat, tagit körkort och köpt bil, hela livet lossnade på under 2 veckor! Jag har flyttat till en underbar liten lägenhet som jag älskar! Börjat planera för ett liv här och blir mer och mer kär i fjällen på sommaren. Igår öppnade jag dörren klockan 22 och en blåhake sjöng för full hals i den svala kvällsluften medan solen belyste bergen i bakgrunden. Det är magiskt här.

Idag vandrade jag en timme på fjället ovanför mig och njöt av 26 grader på fjällheden och längtade bara efter en hästrygg att sitta på där uppe! Nej den här platsen och människorna växer mig närmare och närmare och jag börjar känna mig tryggare inför min roll som lärare inför hösten, man kan ju inte göra mer än fel och försöka igen, det är fördelen med ungdomens tid, jag har orken och viljan att försöka och göra fel :). Eller nej jag har inte viljan, jag har inget annat val än att göra fel och rätta till det efter mig så de blir lite mindre fel!
Men jag hatar att misslyckas oftast.. men hur ska jag annars lära mig?
Jag måste bara tro på mig själv känner jag, tro att jag kan göra lite mindre fel!
Nej nu nattar jag ihop för idag och försöker göra livet lite mindre fel än vanligt ;).