Har jag klivit ut ur mörkret från saknaden från honom nu?

Just nu i den här stunden älskar jag livet, jag spenderade två timmar i backen idag och gav mig en nystart.. Jag drog mig, varför åka ensam och åka slalom, är inte det tragiskt.
Men jag tog i struntade i den tanken, köpte liftkort och gav mig ut. Efter lite uppvärmning och  en tur upp till toppen sen... ja sen hittade jag farten och tekniken igen, känslan när du lyfter lite precis i slutet av varje sväng, hur krönen ger dig luft under skidorna när du tar dom precis så där som man ska.. Snön som susar förbi, isfläckarnas smutsbruna tecken och farten, krampen i låren.. När glädjen kryper in och man känner leendet växa i ansiktet ju längre du åker..
Nej nej är det redan slut tänker jag när jag kommer till slutet och liften kommer, men jag kan inte sluta le och skrattar till av adrenalinet som pumpar i kroppen.. Jag känner hur man riktigt lyser när man tar snabbt liften upp igen. Nästa backe, kom igen nästa, mer fart, mer utmaning!
Men knät krånglade så vi höll igen.. vissa backar och utmaningar fick vara till nästa gång, när värken minskat förhoppningsvis.


Idag senare på promenaden började det snöa och i kombination med Funs senaste genombrotts musik blev jag bara barn igen för en stund. Salza och jag lekte tagen, sprang ikapp och skrattade högt i snön som föll från den mörkgråa himlen med en blek måne som lampa. Om någon sett mig hade dom undrat varför någon dansar till musik ingen hör, gör piruetter i snön och hoppar av glädje. Men hela min kropp bara sprudlade av en glädje jag saknat så länge... så länge..jag kunde inte stå still längre..
Att skratta högt och bara le brett så snön flyger in i min mun.. Hellre galen än tråkig. Jag tror jag har börjat sparka mig ut ur min lilla tankelåda med sina tunga mörka väggar som bara handlade om en man som inte ville ha mig och se att det finns annat här hemma och göra och tänka på. Det finns en annan kvinna att vara än den övergivna.. Och det känns underbart.
Det är som vårens första solstrålar lyser rätt in i min själ och tänder en låga som måste få utlopp någonstans.. Jag kan inte stå still, jag kan inte vara ledsen längre och jag vill bara vara här och nu precis så vacker som jag är. Det kliar, rastlöst söker jag mig runt efter mer!

Jag vet hur turen brukar gå i mitt liv, först lycklig därefter rastlöst letande och sen deprimerad i saknaden efter det där eller den där personen som jag kan lägga min lust och passion kring.
Jag är hemskt dålig på att vara passionerad kring mig själv.. Så jag ska njuta av att dansa i fallande snö och sjunga högt när jag så känner för det. Det kommer dagar när det känns otroligt långt borta. Fun. – Carry On