Ett lik som luktar lite illa

Oavsett vem vi är eller vart vi bor är vi matade med tanken om den.
Hur känslan ska få hjärtat att hoppa, läppar som magiskt möts för första gången, ömsesidig förståelse och delade liv med gyllene lördagsmorgnar.

Vi väver in våra liv i en tanke om att en dag, en dag kommer det vara något mer än det tillfälliga telefonummret klockan fyra på natten. Eller den trötta kommentaren "Du jag måste sova så du måste nog gå nu...".

Fast jag är ledsen, ni får bära den drömmen själva för jag har slutat drömma.
Någonstans långt inuti mitt hjärtas svartaste vrår har tanken på kärlek dött. Skrumpnat ihop till en litet torrt lik som luktar lite illa och det har en grimas som talar om ett tyst döende sista skrik.

Jag tror inte längre på de gyllene ögonkasten, rosenbladstäckta sängar och en djup kärlek efter år av prövningar.
Jag kan tro på någon typ av bekvämlighets lösning skapad av en stunds attraktion som fick bränsle av bekräftelsen mellan två organismer drivna i grunden av tanken att föröka sig.

Men saken är att jag tror inte ens på det för mig själv längre, its stuff of legends, not for me.

The London Ensemble – Requiem for a Dream - Lux Aeterna

Waiting for the girlfriend experience....

Oh ja jag vet att det är en fras som mer passar in bland prostituerade eller eskorter... Men den kändes passande utan att för den delen handla om att bli köpt per timme för sexuella tjänster. Jag blir ju köpt per timme i vilket fall varje dag på mitt jobb men det är en helt annan sak... enligt vissa.

The Girlfriend experience, jag tror att jag någon gång, när var jag 21 eller 22 kan ha haft den, jag vet att jag absolut hade den när jag var 17-18. Men det känns så otroligt länge sedan att jag vet knappt vad man ska förvänta sig...

Oh missförstå mig rätt jag har haft "the dating experience" många gånger, men jag vet inte om det kan räknas.
Jag har kommit till en slutsats att mina dating experience kanske inte riktigt "räckt till" för att kunna utveckla sig till något mer... Så kanske har jag inte haft just DEN dating upplevelsen som jag borde ha haft. Du vet med allt puttinuttande, beundrande, osv osv...


Om jag mot förmodan skulle en dag ramla in i något annat än singel livet och spontana möten med udda personer tror jag att jag skulle inte ens känna igen eller veta hur man är flickvän. Jag skulle fortfarande vara mig med en ny roll som jag inte riktigt vet hur jag skulle hantera... Lite som att se barn leka vuxna tänker jag mig.
Speciellt  när barn ska leka vuxna som är i relationer.. Min upplevelse av den leken från skolan är mest att man tjatar på varandra om vem som hämtar barnen, flyttar från sin säng för att barnen ska kunna sova i den, bråkar, läser läxor, lagar mat och eventuellt åker på semester där man gör exakt samma saker fast på ett annat ställe.... Och dricker Resorb, för det har jag hört av eleverna att barnfamiljer gör på semester....

Det gör även 20-30 åriga singlar på semester, men jag undrar om det är av samma anledning...

Så om jag någon gång skulle hamna i något som liknar en relation med dig som läser det här blir inte förvånad om jag "leker" flickvän, för jag kommer nog inte ihåg hur jag är som flickvän längre... Den rollen har ramlat ur repertoaren och jag måste nog få ett par månader för att hitta rätt... eller år.