Wow

Ja ordet wow sammanfattar så enkelt mitt liv nu, jag pendlar från arbete med trevliga arbetskamrater och den ständiga frågan surrande i huvudet om att "Jag kanske inte passar in i den här miljön". Det känns som när jag i början här bestämde mig för att bara vara jag och ingen annan under jobbet, vilket jag inte brukar, så är jag lite för ärlig och chockerande för att många ska kunna ta det. Jag är inte PK nog helt enkelt.

Det är för att jag klättrar på väggarna av all PK:het och bara måste ta lite grymma verklighets exempel...eller visa brist på empati inför I-landsproblem som regn.. vara lite revolutionär helt enkelt.. Och de gör väll att en del har börjat behandla mig passivt aggresivt, tiga ihjäl mig har ju liksom aldrig hjälp innan men dem får väll försöka om dem vill. Jag har inget personligt problem med dem personerna, men gillar inte hur dem behandlar mig, men vad gör man!

Jag utför ju mitt jobb precis som alla andra, sen att jag inte passar för dem de kan inte vara mitt problem eller hur?

Nej för övrigt känns det som dagarna bara flyger bort, imorgon är det fredag och helg äntligen! Imorgon ska jag dessutom till optikern och få veta hur blind jag är ;). Annars har man hittat en mycket trevlig person som jag pratar med just nu, och livet känns så skönt, inte ens passivt aggresiva personer kan få ner mig i botten av kängorna just nu.

Over and Out från ett björn infekterat obbola