Jag borde vara dum i huvudet..

För att hålla på med saker som jag är egentligen totalt livrädd för, som hoppning på speciella hästar på höjder jag känner mig obekväm på.. Åtminstone med den hästen...
Med speciell menas ex. travar nordis som trav/galopp hoppar 90cm med MYCKET rygg. Han skickar mig en bit uppåt över oxrar och jag har en öm fot som kan bevisa hur illa jag landade efter i stigbygeln. Tydligen ska inte utsidan av foten ta halva kroppsvikten.

Jag är normala fall något reserverad till hoppning men tycker det är kul när man har en hoppglad snabb liten sus häst som verkligen klipper hindren med glädje. Och ja den här tar dom med glädje och snabbt, men farten är det som möjliggör att vi kommer över. För när vi saktar av eller tar halvhalter så blir de nit så de ska vi ge fan i.
Han är inte heller så smidig så vi ska rida långa vägar till allt och försöka planera vår ridning så mycket det bara går. För vi ska nämligen tävla nästa vecka.. och jag vet hur min hjärna fungerar när saker inte är i tipptopp och man ska tävla. Den drar fram den röda stora varningslampan och blir orolig... mycket orolig därför sitter jag och skriver klockan halv 1 på natten.

Det är som att sitta på en bulldozer som du ska övertyga att den absolut inte ska stanna vid nästa hinder, den ska hoppa och den ska hoppa av bra även om vi inte har en aning vart man ska hoppa av.. för tempot är som sagt varierat.
Jag är nervös och det är någon som säger åt mig att det ska vara kul... jo skit kul att hoppa något jag inte kan lita på och som jag lite halvvåndas över att ta ut på en tävlingsbana. Så varför tar jag inte och stryker mig då kanske man funderar på?
För att någon har sagt till mig att det ska gå och jag gillar inte att göra människor besvikna.
Välkommen till prestationsmänniskans hjärna, allt går bara man vill tillräckligt mycket.
Även om det kanske inte är jag som vill... eller vill jag men de något sunda förnuftet börjar kliva in?
Eller är jag helt enkelt bara rädd?
Jag som aldrig är rädd för någonting är rädd för att offentligt göra bort mig... där ligger grunden i min ovilja..

Så jag tycker jag borde ta tag i hornen på den tjuren, ut och hoppa, göra bort sig och kanske tappa lite av den rädslan. Eller majoriteten av mitt självförtroende..
Jag borde vara dum i huvudet så jag slapp tänka för mycket... verkligen dum i huvudet...