Hero in and out.

Under de senaste veckorna har jag haft en mycket mager stackars vanvårds hund som var tänkt att han skulle bli en till kompis i de nilssonska hemmet. Hunden ifråga hette Hero, 5 år gammal som var otroligt trevlig med människor och tog det mesta ganska lugnt. Vi började ensamträna efter 2 dagar för var det något som var tvunget att fungera efter dom två veckor som återstod innan skolstarten så var det just att kunna lämna honom och salza ensamma. Och det gick sakta framåt, från korta stunder till flera timmar dock alltid med skällhalsband ifall något anfall skulle komma när jag inte var hemma.

Han gick upp i vikt, visade på sitt trevliga humör mot mig och något motiga humör mot salza konstigt nog detta trots att hon var på väg in i löp. Han hade blivit suprelorin chippad hos mig direkt när han kom hit för att vi skulle minska ner på tik hetsen och få upp vikten snabbare. En kväll åkte jag ut till några vänner för att spela spel i ett par timmar efter en rejäl långpromenad med hundarna. När jag kommer hem så märker jag direkt att något inte stämde, det luktade starkt av skällhalsbandet och han hade pinkat mycket på två områden, i hallen och i badrummet. Grannarna kom och talade om för mig att han hade fört låda hela 2 timmarna tills det att jag kom hem. Det här var för tre dagar sen.. därefter vart han orolig bara jag gick ut till tvättstugan eller köket och stängde dörren efter mig.

Morgon därefter kastar han sig upp och skäller varnande mot något på andra sidan dörren som bara han hörde. Senare under den dagen morrade han mycket hotfullt och länge åt salza i bagaget på en bil. Salza vågade inte flytta sig en milimeter från det lilla hörn hon redan satt i.
Inomhus vågade hon inte riktigt dricka vatten ur samma skål som Hero och hon kom ogärna fram till mig om han var i närheten då han hotat henne tidigare. Visst fick han sig en uppsträckning för dom gånger han hotade henne men frågan var om han inte kunde ta det med tanke på hur snabbt salza fegade ur och backade undan från honom.

Efter hans hotande mot salza i bagaget och hans uppvisning av stor ångest trots en lång tid med ensamtränande bestämde jag mig tungt nog att det här skulle inte fungera och en hund med Heros bakgrund, fem år, injagad, som skulle vara med överallt och helst som ensamhund, han skulle inte omplaceras en gång till och behöva sörja ytterligare en matte.
Så Hero fick följa med mig till veterinären pussas och äta godis och sen somna in tyst och mjukt och väldigt fridfullt. Jag saknar honom något enormt, på ett par veckor vann han mitt hjärta helt och fullt men hjärtat får inte alltid bestämma. Han fick en god sista tid med kärlek, mat, aktivitet och var mycket älskad. Sov Gott min Hjälte.