Wow

Semester
Ja wow så har man landat i Umeå efter en lite udda tid i södra sverige som blev mest att ta det lugnt i 30 gradig värme, skjuta med hagel bössa, jag sköt 3 duvor och ett träd..lerduvor ska det då sägas. Men till mitt försvar så vill jag säga att duvan gick bakom trädet!

Dessutom åkte jag genom hela landet med ett enormt blåmärke på överarmen efter bössan, den hamnade fel när jag sköt med dubbla skott, detta resulterar alltid i stora blåmärken på överarmen. Men ingen någonstans frågade om jag hade blivit misshandlad. Jag har fått mer blickar och kommentarer med en djup urringning än med ett enormt blåmärke.. Okej folk på stockholms centralstation tittade lite länge på mig, och jag bara ler och viker upp armen lite mer. Men ingen frågade vad som hade hänt..

Jag spenderade också en kväll i halmstad och då helt perfekt lägligt ramlade ett enormt migrän anfall in! Så jag avslutade kvällen vid tolv, gick hem med syster och hennes pojkvän till kompisens lägenhet och somnade in efter att ha nattat lillasyster som var riktigt på gasen.. och hon bad om en hink efter 1h.. Vad gör man inte för syskon?
Morgonen därefter spenderade i Lähderkorpis stall med mockning, ösregn och trevliga hästar, helt frivilligt :) och migränen hade nästan släppt! Tyvärr var jag tvungen att åka hem sen men ja migränen återkom på kvällen och jag skyller allt på vädret.. Jäkla lågtryck. Men hade en jätte kul återträff med Lina och Mia efter 4 år.. vi kommer fortfarande överrens trots att vi har blivit lite ärrade efter livets väg och haft ett lite tufft liv. Jag verkar vara den som har kommit lindrigast undan.. det kanske går över nu till januari vem vet..

Det känns stressande och oroande att jag ska egentligen vara bärande, vuxen och färdig för arbetslivet efter den här terminen. Men jag försöker ta det som det kommer och inte förstöra nuet med det som kan komma.. för det kan ju faktiskt vara helt underbart och då har jag lagt allt det där tänkandet på fel saker.

Sen ramlade de in andra konstiga saker under tiden jag var i småland, en gammal kontakt ringde precis innan han åkte utomlands men han skulle ringa mig direkt när han var tillbaka i Sverige, det återstår att se om han gör. Det var en positiv och glad överraskning faktiskt då jag funderat en del på den här killen, vi är väldigt lika och så fokuserade på vad vi gör att vi missar hela världen runt oss. Inte helt konflikt fritt har de visat sig när två sådana människor stöter ihop.. men funkar fint när båda har samma agenda..

Sen jag återkommit till Umeå för fyra dagar sen har jag tagit mig i kragen, köpt träningskort och börjat träna (2 ggr så här långt) idag vilodag och imorgon träning. Jag har hittat två mysiga unghästar som en tjej behöver hjälp med och hon verkar helt otroligt snäll. Jag blev helt hysterisk när jag insåg att jag bundit mig till 6 månader utan hästkontakt, det skulle inte funka och det visste jag. Så de löste vi fortare än vinden.

Samtidigt har jag tagit tag i den ack så spännande läsningen från Abisko, just nu enorma samlingar med geologiska studier som ska läsa = hemskt tråkiga, det enda som får mig att tända till är när dom börjar prata kemiska formler, då kommer vi till saker jag förstår.. men inte geologer tydligen.
Men efter imorgon så är det bara djur och blommor mina starka sidor :).

Så ska vi sammanfatta detta enorma utlägg så har mitt liv gått på 4 dagar från ett semester läge till full fart framåt mot den sista terminen. Förhoppningsvis..

Så vem är jag inför höst terminen 2010?
Singel
Hundägare
Hästskötande
Tränande
Pluggande ( 150% studier i höst)
och vad mer?

Kanske arbetande kan läggas till...när tiden tillåter

Och jag brukar inte alls definiera mig efter vad jag gör nej... (OBS Ironi=)

Kärlek

Men det ska erkännas att ju närmare vi kommer hösten ju mörkare och tommare känns den utan någon bredvid mig. Jag känner mig väldigt klar med mig och vem jag är och hur jag fungerar. Jag känner mig faktiskt så klar att jag gärna hade velat dela en del av mig med någon annan.. så visst tittar man och små flörtar lite men jag vet inte.


Det är inte en ensamhet som skär i hjärtat eller en desperation som jag känner, det är snarare en liten person som ler mjukt åt romantiska låtar. Som kan börja känna med i romantiska filmer igen.. de hade jag aldrig gjort för 1 år sen. Den där lilla personen har börjat le åt människor man går förbi, och ibland så råkar den le stort och skratta lite. Jag kan börja känna mig stabilt lycklig igen och skulle vilja dela just den lyckan med en annan. Leka och vara kär igen...

Igår konstaterade jag att egentligen är man bara ett barn som råkade få bröst och bli sexuellt aktiv.. jag vill fortfarande leka och busa mer än något annat och ha roligt med någon annan för att sen få vara vuxen under mina täcken eller kanske vid strandkanten eller mitt på en äng. Varför ska alla vara så vuxna, jag vill bara få leva i den där euforin av lycka som man kan ha när man får vara barn och vuxen samtidigt.

Jag vill kunna springa ifatt längs med en strand för att sen sitta och mysa i en båt på väg ut till fiskeplatsen.. För man kan leka som vuxen och jag tycker någonstans att jag måste få göra det. Annars blir de så mörkt och tråkigt när man inte får vara barn litegrann.

Kärlek är egentligen bara en plats där två människor kan vara just det, barn och vuxen samtidigt och där man vågar leka ihop utan att tänka på andra.

Men än så länge får jag leka med mina vänner och med min hund och det funkar det med... vem vet när det är som allra mest olämpligt kommer jag hitta en till lekkamrat och de ska bli kul.. för vet du äntligen har jag vågat vara drömmande om kärlek igen och jag kanske till och med kan kallas blödig.. men bara kanske ;).

Over and Out Umeå