Mixed messages. CK3

Kroppen hade en dag på universitetet och sen kraschade det. Jag hatar mina reaktioner på en helt ny kurs.
Jag kommer in sätter mig på introduktionen och sätter mig ner, hälsar på alla undersommaren, konstaterar att vår kära boxare spräckt läppen och en annan ramlat och slagit sig rejält i huvudet. Ytterligare en ska äntligen in och operera knäet men självklart är de placerat så stackarn kommer få pressa ihop studierna.
Vi verkar vara ett ärrat gäng efter sommaren då jag själv fortfarande känner av hjärnskakningen efter att blivit släpad efter en unghäst, men handen har läkt ganska bra.

Dom börjar prata, 15 minuter in av dravel, jag säger dravel för att jag inte längre faller för deras vackra ord om läraryrket. Ingen av dessa pedagoger är särskilt bra på att ge engagerande tal. Men i alla fall 15 minuter in och jag sitter redan med armarna i kors och känner något litet elakt bittert bubbla inom mig. Och sen är den dagen förstörd, vi får uppgifter som vi skulle kunna göra under 3h och får 1 vecka på oss. Utmaningen existerar inte ens. Vi blir informerade om att denna del av kursen blir helt annorlunda och mycket individuell men alla ska bedömas på samma underlag (intressant kombination där OBS * IRONI*) och att vi själva ska utforma vad vi känner att vi behöver utveckla för vår framtida yreksutövning. Sen ska vi själva formulera hur detta skall utvärderas (alltså betygsättas!) och själva utföra utvärderingen. Så vi ska egentligen utföra hela arbetet som dom borde ha gjort. Nice.. eller nej vänta tvärtom, INTE NICE!

Men nu ska jag andas in och ut och se 10 veckor framöver där 5 är VFU som ett långt steg på trappan till min examen, och inte skrika ut frågan till dom när ska vi få lära oss allt det andra? Alla betygsdokument som ska fyllas i, alla möten som ska föras, att ta mot föräldrarna, alla papper som ska skapas och lagras någonstans, hur vi bygger upp scheman... hur vi sköter kontakt med sjukvård och vart vårt ansvar slutar? Nej vi ska istället lära oss om teorier och teorier... för alla gör ju sånt pappersarbete helt olika på olika skolor, ja just därför tycker jag att man borde kunna skapa en standard på universitetet som vi alla kan bygga på!

Jag borde gå med i facket ja, för mycket av mina andra frågor ligger runt vad jag har för rättigheter som lärare och skyldigheter (förutom att se till att alla elever får Godkänt tydligen)... hur min semester kan planeras och hur man diskuterar lön... för sånt hör ju också till. Men jag får väll göra som vanligt improvisera och landa på fötterna springande.

Men idag betalar kroppen för dom där timmarna av elakt muttrande, förlåt kära klasskamrater men jag saknar tider med utmanande utbildning och motiverande lärare, och hittills har bara två pedagoger lyckats med det på umeå univeristet, PG och Pennlert. Jag har migrän, eller jag hade migrän, nu har jag ett huvud fullt av värktabletter och ett hjärta som går på koffein.
Så nu kan jag ta hunden på en promenad, blänga elakt på delar (kan vi säga) av Dysthes kopierade bok och vända ryggen till skräpet och sticka ut till Dobri, unghästen som behöver lite mer uppmärksamhet än litteraturen. Jag läser inte förrän det blir en utmaning att hinna klart... och så här långt så har de ju fungerat utmärkt. Som en klasskompis sa
"Man får ju VG ändå oavsett vad man ger dom."