Oj så synd... Eller?

Jag undrar när den dagen kommer att en uppdatering att någon har ett förhållande på facebook får kommentarer som
"Oj så synd!"
"Oh nej.. så sorgligt, men man kan ju alltid hoppas" eller " Ja ja det finns ju alltid fler fiskar i sjön".
"Jaha nej jag har aldrig gillat honom ändå..."
Varför inte ta en klassiker.
 "Jaha så kan det gå, men det är bara att rycka upp sig och komma igen!"
För det är ju vad vi singlar får som kommentarer om vi råkar gå från ett förhållande till inget förhållande.. Där egentligen ett förhållande innebär ett löfte om tvåsamhet (oftast, inte alltid) och singel livet en total frihet och öppnar upp för alla möjliga roliga utvecklingar..

Okej då ska vi erkänna att jag säger det här medans jag lyssnar på min förra kärleks spotify lista, jag kan ju inte rå för att mannen har grymt bra musik smak. Och vi är helt över på alla sätt och vis.. även om jag fortfarande har din film, och du har fodralet..

Men det som stör mig så mycket är att det alltid ska uttryckas en sorglig empati när människor blir singel. Jag har under veckorna som gått haft stor lust att skriva på varje singel uppdatering som kommer fram "Yes, well done, jag vet det känns hårt nu men jag lovar du kan ha så mycket roligt nu med som singel!".
För livet tar liksom inte slut.
Så när snön nu faller här utanför, jag själv har en alltför stor fleecetröja och BH:n ligger över en stol vid köksbordet.. så är livet inte allt för illa. Jag har inte bråttom någonstans, flingorna kan singla snabbt ner och joina alla andra i en driva, en bland alla andra.
Men jag tar saker lite som dom kommer just nu..
Vill jag läsa en bra bok får den svälja hela min värld i ett par bra dagar och långt inom mig känner jag mig mer trygg och säker än på mycket länge.
Så tyst ställer jag mig på bron och tittar på snön som täcker min bil som ett mjukt och fluffigt täcke, kylan biter ner sig i mina nakna fötter och jag drar filten närmre runt mina nakna ben.
Ett djupt andetag... lugn och frid.. för en stund..

Om saker var konstanta i livet hade vi likaväl kunnat vara döda, för det är precis vad döden är, konstant. Att saker förändras det är vad som kallas för liv.
Hur hårt det än kan kännas i början så lever du lite mer.. varje gång saker förändras.
Jag hoppas jag kan se på förändringar som något positivt så ofta det går..
Men ibland är det tuffare än andra gånger.
Just idag känns det enkelt.