Medvetet mentalt självmord.

Att läsa gamla kärleksbrev är verkligen ett mentalt självmord, speciellt när man vet att det du läser inte existerar längre eller är på väg bort. Det är som att frivilligt knyta upp ett rep och lägga det om halsen, varje ord gräver sig lite längre ner till psykets halspulsåder. Varje ton av kärlek, längtan och förhoppning svider som saltpetersyra i mitt hjärta. Sorg och hopplöshet dränker själen och en förödande tomhet där det som borde förtjäna dessa känslor borde ha funnits. Men inte finns något mer.

Det handlar så sällan om att känslorna är döda, det handlar om att enligt all logik så kommer en fortsättning bara innebära tragik för två sargade själar som inte vill förstå, inte vill se sanningen i vitögat. Att inse att något destruktivt inte är vad som behövs just nu, att det finns behov som inte kan tillfredsställas och en frustration mot varandra just pga av det.
Den insikten svider när det inte är känslorna som saknas, det är matchningen som är fel.. Personligheter som inte i dagsläget kan möta varandra..
Hade känslorna saknats hade inga tårar fällts, hade drömmar och förhoppningar aldrig bildats hade detta mentala självmord aldrig skett.

Men nu i väntan på att någon faktiskt ska släppa en fotbollsmatch och få höra just dessa tankar och hur mina känslor inte är problemet.
Men att det vi står för och upplever hos varandra.. det ska inte fortsättas på. Upplever vi att vi enbart vill förändra varandra ska man lägga ner.. Hur illa det än känns och hur ont det än gör att lämna en känsla man vill hålla kvar. Men det blir inte bra, det blir bara sorg och förvirring. Ingen kärlek, ömhet, sårbarhet inför varandra. Bara en vaktig attityd och elaka samtal.

_____________________________________________________________________

Dagen efter; fortsättning...
Nu ska vi se tror vi någon ringde upp efter fotbollen? Nej...
Vet inte om jag ska vara mest arg eller bara sucka. Men det är inget jag kan påverka för tyvärr där personen ifråga sitter kan jag inte ringa upp honom. Så idag packar jag ner allt som han skickat och returnerar det till författaren. Mentala självmord får inte pågå i all evinnerlighet.
Det är bättre med rena avslut även om den andra partnern inte klarar det eller har förstått hur läget ligger till.
Och ett avslut kan inte bli tydligare än ett meddelande som talar om för personen att inte ringa mig och att det är slut. För det var man ju inte intresserad av att göra igår och få höra det direkt från mig, så det slipper han att någonsin göra.
Mitt liv levs inte på andras premisser om det inte finns en riktigt god anledning till det hela och det gör det inte i det här fallet. Hoppas han får en god läsning när alla brev kommer fram.
Avslut i ett stadie är en början av ett annat..

Det sorgliga är att jag är inte riktigt så arg som jag borde vara men någonstans har väll mitt hjärta insett hur saker ligger till när svaret på frågan om det finns några känslor har under 2½ vecka varit "Jag vet inte". Nej bra men då jag ger jag dig inget val längre, jag tar tillbaka kontrollen över mitt känsloliv och du är en förlorad själ i strömmen.
Det enda jag kan känna är sorg över att vi aldrig var möjliga för varandra.. men inte ilska.

Jag hoppas ditt liv blir så underbart som du vill och att du blir lycklig med någon som passar dig mer än vad jag gör. Jag hoppas alla dina planer och drömmar slår in och att du blir lycklig och gammal.

Det hade jag tänk försöka vara.

Old news get New again

När gamla saker kommer ikapp och ber om en andra utvärdering så börjar man fundera. Under sommaren har jag fått kontakt med en gammal vän/partner eller vad vi ska kalla det som tidigare fanns för 4 år sedan. Under de senaste 4 åren har jag inte hört något av honom pga en ganska tråkig anledning..
Jag anade eller ska vi säga visste redan då när jag var 18-19 år att något inte stämde med mannen ifråga, de dykte upp människor med frågor om vart han var, som han var skyldig pengar, en plötslig akut flytt till Göteborg och obesvarade frågor fick mig att ana verkligheten, och den var mörk.
Efter nu alla dessa år ramlade ett telefonsamtal in i sommar från samma man, efter en vitlögn och lite eftertanke kom det fram vart personen spenderat den senaste tiden eller åren.. och jag blev inte förvånad. Bara mycket besviken.. låt mig bara säga det så här, ska man utföra brott var inte så dum att du åker fast...

Frågan kom om han fick skicka ett brev och förklara saker lite, ja visst varför inte tänkte jag, den person jag kände för 4 år sen var trots sin mörka bakgrund trevlig och intressant..

Två brev och 3 telefonsamtal senare så vet jag inte om jag vet mer egentligen, ja jag vet vad som fick han att kontakta mig igen och jag vet varför han sitter där han sitter. Thats it.. egentligen vet jag inte hur han ser på det hela, hur han ser på brottslig karriär framöver och om det inte är samma person som kommer ut som gick in... för alla brev läses och alla telefonsamtal avlyssnas så jag litar inte på det som sägs och skrivs. Vissa saker märks att dom är ditsatta av en psykolog eller någon annan typ av hjärnskrynklare för människor uttrycker sig inte så som det står i breven. Andra verkar mer ärliga...

Sen till det som är lite problematiskt, jag söker en trygg lugn och snäll kille, jag vet inte om han är det.. och ja om någon tvivlade så ja det finns ett visst intresse från honom också..
Men jag vill inte ha trubbel, jag vill inte ha svartsjuka och folk som försöker styra mig eller köra över mig, jag orkar inte med sånt. Och det kan finnas tendenser till alla dom sakerna hos honom. Sen har han det motsatta, charm, humor och är trevlig som tusan.

Så vad gör man... Don't get involved kanske är ett bra råd... men så funkar ju inte jag. Jag är nyfiken och kanske lite intresserad men samtidigt lite avståndstagande.. jag är min och bara min, det ändras inte, stormande kärlekar med Bad Boys har jag redan gjort och de är inte hälften så kul som det låter i slutändan. Men vad säger man, jag tar nog en dag i taget.. saker händer ju under 4 år så någonstans måste vi börja om från början.
"Hej vem är du?" och "Hur funkar du i dom och dom situationerna?" och den viktigaste av alla frågor... "Kan jag vara mig själv med dig och känna mig trygg samtidigt?"...

Vem sa att jag inte gillade att ha saker att göra... det är inte precis som att världen hade tänkt att låta mig vila i höst...

Nej ut i höstsolen med er alla nu, njut av stilla kalla nätter och den fuktiga dimmans kylande grepp.