Våren på ingående..

Livet är konstigt, efter det tidigare inlägget om uppbrottet med the jail man och stora löfte om att singel livet får duga för sådana som jag så gick det 1½ dag så ramlade det in en mycket trevlig person i mitt liv...
Det är alltid kul att lära känna nya människor och ännu roligare när det är personer som man fattar tycke för... lite grann..sisådär..
Jag har inte tänkt och dra för stora växlar i det här, men det är skönt att känna att man inte alltid är ett sådant hopplöst fall som man misstänker.
Att man inte är en sådan som bara kan dra till sig folk som sitter i fängelse eller sådana som är rakt av destruktiva på alla sätt och vis för mig.
Sen måste inte det här gå så långt, det är bara skönt att prata med någon som man kan ha roligt med, någon som inte har något emot att höra av mig ibland... nu är de ioförsig inte för sent att jag skulle kunna orsaka just den reaktionen hos personen ännu och få saker att skita sig.
Det är ju min specialitet..
Men varför ta ut plågsamheter i onödan?

Så efter vårens första löprunda sitter man och njuter av svetten som rinner efter ryggen.. hur man nu kan njuta av just det kan man undra över men det är med en viss tillfredsställelse man svettas.. jag har ju äntligen presterat något den här veckan som man kan känna sig stolt över.
Just nu sliter jag med körkortet och på fredag är det halkbana, det är med en viss tillfredsställelse jag kan säga att idag blev en lektion kaos och en blev nästintill perfekt.
Feeling good about my self, yes I do... Ingen Richard Hammond kanske men de är bra för att vara jag!

Livet rullar som på även om saker går helt åt helsike och ibland tror jag att de finns ett öde men så strular något och då ger jag upp just den idén för idag.. Men det är väll så livet ska vara, från tomhet och stillastående till ett halv kaos..
Det här blev nog en av de mest röriga inlägg jag skapat vilket talar om tillståndet i mitt liv.
It's A Mess... men jag gillar det och är faktiskt ganska glad just nu :).
Over and Out från Våren i Lofsdalen... och det, tro det eller ej, SNÖAR.
Kvällen låt. Royal Republic – Tommy-Gun

Vandraringsnerven kliar igen...

Förra året blev verkligen min vandringsoskuld tagen, först två pass i underbart vackra Abisko under två helt olika perioder med kunniga människor som undervisade oss, det blev bland annat en tur till helt underbara trollsjön (bilden här ovanför).

Sen ytterligare en tur till Hemavan under hösten och tältning i minusgrader för första gången.

Nu i slutet av mars kliar det något enormt i min vandringsnerv, idag blev det en 1½ h tur ut över lofsdalssjön med motvind som släpade och yrde upp snön runt mina knän, solen lyste täckt av ett tunt grått molntäcke och gav det hela en spöklik inramning. Snön följde kammar och åsar som sand i en öken och man kände sig verkligen närvarande i nuet där ute på sjön. Istället för att vika av längs med vår normala stig gick i vi den tunna gata av solljus som strömmade ner. Ställde oss vid isblåa block som brutits upp mot strandkanten och bara njöt.

Varken jag eller hunden ville nog vika av hemåt men solen lämnade oss så vi gav oss hem genom skogen igen. Sen nu när jag kom hem så känner jag mig otålig och i behov av att röra på mig lite igen, alltså inte motion utan resa, eller förändra saker.
Men alla mina pengar ska den här våren offras till körkortet, det svider att en så löjlig tingest ska få äta lite tid av mitt liv när jag kunnat göra annat.. Men jag måste se det som ett steg i den totala friheten, även om jag inser att den snarare innebär det motsatta ytterligare en möjlighet att binda sig till något som är frågan om man behöver.
Eller jo visst behövs det och jag kommer säkert njuta av att få verkligen köra bil, precis som jag gillar allt annat med lite fart. Men då kanske man skulle bli racerförare snarare än bara köra bil på vägen..

Jag vill bara få en stor bana och en bil att öva på, lära mig hur bilen känns och hur man får ut maximalt av maskinen, lära mitt muskelminne hur bilen ska kännas när man gör vissa saker.. Lite som jag lärt mig alla andra saker. Testa, misslyckas, testa igen, misslyckas lite mindre, testa och testa igen.. sen kanske man kan lyckas lite..
Men fan det kostar ju pengar!
Mina vandringspengar och respengar går ner i den där lilla pappersbiten.. Morr...
Nu ska jag anpassa mig vid tanken och försöka sova.
Over and Out från en drömmare..