Vansinnig inombords

Jag vet inte riktigt hur man annars ska uttrycka sig, jag kan säkert se lugn och kanske lite sammanbiten ut i ansiktet just nu men inombords försöker jag verkligen verkligen att inte bryta ihop. Jag måste så mycket just nu..
Jag måste:

• Få ordning på boendet i Lofsdalen, jag älskar en stuga som är för dyr, kan tänka mig en annan där jag känner att någon försöker blåsa mig på en hyra i december, vilket gör mig lite irriterad...som jag måste bråka om antagligen när de ska skrivas kontrakt..
  
• Jobba imorgon, kommer bli jätte kul men samtidigt måste jag..
• Skriva examensarbete så de ryker men jag måste också..
• Boka in mina 2 manliga intervju personer som vägrar komma med tidsförslag...och jag måste..
• Fixa hundvakt till fredag-lördag då jag troligen kommer åka till malmö (jag blir bjuden!)...och inför det borde jag...
• Fixa till håret, klippa mig, och köpa linser... där slutar nog min måste lista..för vecka 48.
  

Jag hatar måsten men ändå finns dom, överallt! Dom attackerar mig och ger mig sömnproblem och ångest, varför ska saker vara så svåra hela tiden! Fan i helvete vad jag vill ha fler dagar på den här veckan och kunna sova och njuta av livet lite!
Kan ingen bara slå till mig så jag sover lugnt och avslappnat en natt, inte hoppar högt av minsta ljud och kanske kan sluta bita ihop käkarna så det krampar...

Men nu ska jag lyssna på lite trevlig musik, andas in och ut... sen ta tag i paniken igen och försöka avsluta helgen lämpligt och lugnt, typ gräva ner mig i en snödriva. Jag har hört att frysa ihjäl är en lugn och lycklig död.

Okej lite drama queen där men jag vill bara få saker klara eller att dom försvinner.

Work all day long...

Snön yr ner i massor, fast jag kan faktiskt inte se det just nu då jag dragit ner persiennerna..men någonstans i mitt bakhuvud vet jag att snön yr ner och att min hund inte fått sin 1h promenad idag ännu. Och att det inte blir varmare ute. Det är sådana här dagar man är en glad hund ägare.. för vem skulle annars få motion alla dagar dygnet runt?

Mycket har hänt för dom som följer mitt liv så här och inte via the al mighty facebook. Det normalaste är att jag jobbar med mitt examensarbete förfullt och just nu känns det som det flyter på för bra, jag börjar leta efter fel, hål och problem som kanske inte finns för kanske är de mina intervjuer som inte duger, är fel konstruerade, mina källor som inte är tilräckliga eller gud vet..
Men det går bra och det oroar mig. Udda eller hur ;).

Sen har jag fått jobb, Lofsdalens förskola vill ha mig som lärare från den 1 januari, ja eller den 3 januari blir mer rätt, jippie yey vad kul :). Det innebär att nu så brottas jag som rena affärskvinnan med äldre gentlemän som jag fått slita upp ur sina hål för att få dom att vilja hitta en stuga att hyra ut åt mig, eller något liknande. När man fått deras intresse med ett löfte om pengar gäller kampen om hur mycket, det är rena affärssnacket, övertyga mig om varför jag ska betala så där mycket för den bostaden..
Det är lite nervöst och ger mig verkligen lite av en kick att haggla om pris hit och dit. Har 2 alternativ jag är riktigt sugen på, dom är lite dyra men äsch just nu känns det som helt okej.. eller jag vet inte..
Ja så det är jobb dygnet runt med att ordna allt, ta bort kontrakt i umeå, extra jobba, sälja möbler osv osv..
Jag lever på riktigt just nu, men har en regel, inget plugg på helgerna!
Svårt och hålla ibland, speciellt när de snöar som det gör just nu..
Nej hunden ville ut just det ja..Over and OUT

En aktiv sommar förstörde allt annat..

En hel sommar som spenderades med skogsridning och vandring i fjällen har förstört alla mina ridmuskler. Jag var iväg idag till SURF, Södra Umeås Ryttarförening, och red i 45 min, konditionsmässigt 10ggr bättre, inte särskilt ansträngd men tro fasen det! Inga ridmuskler finns kvar, jag faller framåt och kan inte rida med sätet som innan längre. Inga muskler finns kvar som hade med bål stabilitet att göra och kunde göra att ridningen gick så helt underbart bra förra terminen. Inga alls..
Jag blir arg på mig själv och besviken, varför kunde jag inte underhålla det som jag hade, det som fanns i våras var underbart och jag kunde verkligen rida igenom en häst, idag nja det finns inget att säga mer än att de duger inte. Tillbaka till att träna bålstabilitet och fortsätta med konditionsträningen, ridningen ska tillbaka om jag så ska spotta blod efteråt. Det var en av dom få saker som gjorde mig stolt över mig själv, att jag kunde och saker fungerade när jag kom upp i sadeln. Mm Fungerade.. helt fel term jag accepterar inte det.

Jag har inte råd att rida för mycket, jag har inte råd med 140kr i veckan för jag måste ha pengar att leva på när skolan slutar och jag står utan fast jobb. Kanske ska det motivera mig mer till att få tag i jobb, att när de finns en inkomst så existerar en möjlighet att jag kan börja på det jag hade igen. Bygga upp mig själv utan ridning nu så gått de går, slänga in en ridlektion när jag har råd och försöka leva på det. Pengar som stoppas på krogen kan få betala andra ting istället..
Frågan är hur länge hatet mot det som hänt kan driva den här processen innan den övergår till "self pitty" och jag ger upp.. hm..
Jag vill så mycket var det någon som sa till mig, ja jag vill mycket och tiden räcker inte till..jag vill bli en bra ryttare och vara aktiv inom min hobby, jag vill vara social med mina vänner, jag vill ha jobb, jag vill bli av med mitt studentrum och flytta in i en lägenhet, jag vill ha körkort, jag vill bli klar med min utbildning, jag vill resa hela jorden runt och jag vill ha en ekonomi som ger mig möjlighet till alla dom sakerna.
Den finns tyvärr inte idag..är ekonomin nyckeln till allt det där? Ja kanske.. så där har vi fokuset.. färdiga studier och jobb.. kanske måste jag stå ut med att inte kunna förverkliga mig själv i ridningen under en termin men frågan är om jag vill leva med mig själv då. Jag är tveksam faktiskt..

Men varför gnäller jag? Det finns fortfarande dom som har det värre och de går inte att komma ifrån att 2-3 dagar i veckan spenderas med en 3.5 år gammal unghäst, kanske rider vi inte än, men jag utvecklar något nytt, kunskap kring unghästar och arbetet med dom. Kanske backar ridningen men mina kunskaper växer fortfarande..bara på ett annat sätt..

Nej jag vet inte alls, jag vill bara ha allt och känner mig lite misslyckad ikväll..

Dom få Abisko bilderna

Min kamera gav upp i sommras under första dagen på Abisko turerna, har varit två veckor i abisko ungefär och lyckades få med mig totalt 2 bilder... kul va? Men dom kanske också skulle få bli offentliga så vi kan återgå till bilden av mig som friluftsnörd istället för den bokmal som jag är på väg att bli?
Någon som har en billig bra kompakt kamera som dom vill bli av med? Gärna i Umeå...

Fjällturen i Ammarnäs

Just det ja, jag spenderade hela förra helgen i Ammarnäs, tältade i minusgrader och vandrade under lördagen. Under söndagen red vi i 6 timmar så då kan man inte bränt många kalorier.. men det var en underbar tur, liiite humör dippar hade jag men så funkar jag ju normalt så dom var inte värre än förväntat blev faktiskt positivt överraskad av mig själv!

Här är lite bilder i alla fall tagna av andra medlemmar på turen och inte av mig ska observeras! Mycket fina bilder blev det.
Jag är personen i grå jacka, man blir ganska inpackad i kläder under turen ;). Det kanska kan förklaras av den täta frosten?
























Vem lägger en båt här ute? Det var många år sen dom omkringliggande myrarna var sjöar... hm..

Dobri- den gode

Nu har jag äntligen fått tag i lite bilder på Dobri, Basjkir unghästen som jag arbetar med. Han är 3,5 år gammal och är verkligen en ganska söt personlighet. Sen har han en helt underbar ägare som låter mig arbeta med honom. Inom en ganska kort tidsperiod är de dax att börja sitta upp på honom och påbörja inridningen, han ska vara inriden western style på 4 veckor men har bevisat tidigare med annan ryttare att det var nog inte riktigt så. Så vi börjar om igen från början och det nyaste för honom är att börja arbeta på volt när jag tömkör, efter två gånger verkar vi ha hittat ett sätt som fungerar. Men han är försiktig, lite ångest laddad ibland och vissa gånger tjurigare än annat. Men så ska de vara, de kan inte vara enkelt jämt! Men under NH Kursen vi var på för två veckor sedan visade han sig vara ganska smart och ville verkligen göra mig nöjd. Lilla sötnosen..

Här har han tagit sitt första helkroppsbad någonsin, en lite snurrig historia blev det tills han valde att stå stilla för att den elaka kärringen inte gav sig. Därefter har bad och sprayningar med flaska bara blivit enklare, tyvärr lider han av sommareksem grabben. Som synes är han inte stor, men gud missta inte hur stark han kan vara om han känner för det.
Så här trött blir man av NH-kurs i två dagar med den elaka damen... Nej så elak kan jag inte vara, numera pussar han till och med mig och flyr inte när vi möts i hagen, så det går fort framåt. Den här lilla pojken är verkligen en sympatisk häst som kräver så mycket annat än alla andra sköthästar jag haft i Umeå, han behöver bara grunden och massor av kärlek, gör vi fel så märks det och gör vi rätt så märks det med :). Ibland funderar jag på vem som utbildar vem...

Old news get New again

När gamla saker kommer ikapp och ber om en andra utvärdering så börjar man fundera. Under sommaren har jag fått kontakt med en gammal vän/partner eller vad vi ska kalla det som tidigare fanns för 4 år sedan. Under de senaste 4 åren har jag inte hört något av honom pga en ganska tråkig anledning..
Jag anade eller ska vi säga visste redan då när jag var 18-19 år att något inte stämde med mannen ifråga, de dykte upp människor med frågor om vart han var, som han var skyldig pengar, en plötslig akut flytt till Göteborg och obesvarade frågor fick mig att ana verkligheten, och den var mörk.
Efter nu alla dessa år ramlade ett telefonsamtal in i sommar från samma man, efter en vitlögn och lite eftertanke kom det fram vart personen spenderat den senaste tiden eller åren.. och jag blev inte förvånad. Bara mycket besviken.. låt mig bara säga det så här, ska man utföra brott var inte så dum att du åker fast...

Frågan kom om han fick skicka ett brev och förklara saker lite, ja visst varför inte tänkte jag, den person jag kände för 4 år sen var trots sin mörka bakgrund trevlig och intressant..

Två brev och 3 telefonsamtal senare så vet jag inte om jag vet mer egentligen, ja jag vet vad som fick han att kontakta mig igen och jag vet varför han sitter där han sitter. Thats it.. egentligen vet jag inte hur han ser på det hela, hur han ser på brottslig karriär framöver och om det inte är samma person som kommer ut som gick in... för alla brev läses och alla telefonsamtal avlyssnas så jag litar inte på det som sägs och skrivs. Vissa saker märks att dom är ditsatta av en psykolog eller någon annan typ av hjärnskrynklare för människor uttrycker sig inte så som det står i breven. Andra verkar mer ärliga...

Sen till det som är lite problematiskt, jag söker en trygg lugn och snäll kille, jag vet inte om han är det.. och ja om någon tvivlade så ja det finns ett visst intresse från honom också..
Men jag vill inte ha trubbel, jag vill inte ha svartsjuka och folk som försöker styra mig eller köra över mig, jag orkar inte med sånt. Och det kan finnas tendenser till alla dom sakerna hos honom. Sen har han det motsatta, charm, humor och är trevlig som tusan.

Så vad gör man... Don't get involved kanske är ett bra råd... men så funkar ju inte jag. Jag är nyfiken och kanske lite intresserad men samtidigt lite avståndstagande.. jag är min och bara min, det ändras inte, stormande kärlekar med Bad Boys har jag redan gjort och de är inte hälften så kul som det låter i slutändan. Men vad säger man, jag tar nog en dag i taget.. saker händer ju under 4 år så någonstans måste vi börja om från början.
"Hej vem är du?" och "Hur funkar du i dom och dom situationerna?" och den viktigaste av alla frågor... "Kan jag vara mig själv med dig och känna mig trygg samtidigt?"...

Vem sa att jag inte gillade att ha saker att göra... det är inte precis som att världen hade tänkt att låta mig vila i höst...

Nej ut i höstsolen med er alla nu, njut av stilla kalla nätter och den fuktiga dimmans kylande grepp.