Fokus förflyttning

Sjukdom har flera stadier,
Nr 1 är när du ömkar dig över ditt sorgliga anlete, du hatar det och tycker extremt synd om dig själv. Du hade hellre genomgått ett boot camp i Kuba än varit sjuk..

Nr 2. Du är frisk, eller egentligen inte men orken börjar återvända, du tycker det är extremt onödigt att ligga och lata sig, vi är uppfostrade arbetsnarkomaner och arbete är det som skapar eget värde. Mopp, skurhink, krattor och datorer löser det plötsliga arbetsbehovet.

Nr 3. Fokus förflyttning, insikten slår dig i ansiktet som en flugsmälla. Du är sjuk ja, men kommer knappast dö, må dåligt ja, hosta blod ja, ömma muskler ja.. men inte dö nej. En ton, en låt en musiksnutt får dig att flytta dina funderingar från dig själv och ditt självömkande, se nyheterna på tv för det som det verkligen är. Verkligheten.
Se på de omkring dig för det dom egentligen är. Människor! Plötligt blir den sjukdom som gör dig hemma bunden en gåva, en möjighet att filosofera över alla dessa saker, komma med nya frågor att söka svar på.. En chans att i din sjuksäng finna dom svar du aldrig hade haft tid för när du arbetar, för då arbetar du oavsett om du är ledig eller ej.

Så just idag gick jag igenom stadie 1 klockan 8, drog i mig te och huvudvärkstabletter, somnade om, tog stadie två klockan 10:00 matade hunden och gjorde frukost.
Jag är nu i stadie 3 vilket infann sig sittandes på duschgolvet med vatten strilande över mig och min badanka. Ja jag sitt duschar, hade jag haft ett badkar hade jag bott där, som en groda. Nu har jag bara 15 min varmvatten så det här är en ganska torrlagd groda.. Men duschar man 3 gånger om dagen blir saker bara bättre!

Så nu filosoferas det helt och hållet på kärlek, män, kvinnor, krig, syrien, poesi, vår, förlåtelse, smärta, sorg, glädje, ensamhet, skönhet.. får se om någon av tankarna ramlar ut här.

Over and out från groddammen.

Hatar att vara begränsad av mig själv..

Det är en sak att vara begränsad av ekonomi, världsläget mm. Men när sjukdom kryper in och påminner oss om vår skörhet då blir jag bara arg.. Eller först blir jag lite eller ganska mycket ledsen, grät faktiskt en liten skvätt över hur ont det gör och hur trött jag var och ingen hjälp fanns att få enligt vc. Men sen blir jag förbannad, Nr 1 det är min kropp, den känner jag bäst. Vc kan inte påstå något om den för jag vet hur det känns när jag hostar så jag kräks, inte kan andas när jag vaknar på nätterna, knappt kan svälja mitt eget saliv för halsen skriker. Det vet inte dom, dom var inte där inatt när allt bara var ont..
Nr 2, varför tror min kropp att den får bete sig så här. Få mig att må riktigt illa och sen inte vara tillräckligt sjuk för att bli behandlad.

I grunden är jag nog mest arg på att inte kunna styra över det här, jag hatar verkligen att bli sjuk. Samtidigt är jag lite rädd, what if liksom.. What if jag verkligen inte får luft, What if jag inte orkar sköta mig själv, What if... Det värsta med att vara sjuk och bo själv är att det är läskigt..

In sickness and in health

Just nu är det mesta sjukdom, en helg som skulle vara vigd till ridning och löpträning då invaderas min kropp av en elak hosta, svullen hals och ont i bröstkorgen.. Sen regnar det som tusan,  så jag har massor av tid att utföra lite arbete på hemma plan. Grejen är den att jag inte vill jobba, så jag ligger på soffan och Blänger på skräpet.. Blir jag inte bättre i halsen så kommer det bli svårt att jobba då jag är lite stum för närvarande...

Men va fan man fler väll ta tag i sig själv.. Laga frukost och jobba lite.. Sen måste hästen in, ett skönt avbrott. Det svåra är att inte ge sig ut och rida, för det kanske känns som en bra idé just då men det slutar med lunginflammation... Bad idea!

Dansa, fastän - Säkert!

Som det är ibland..

Så hamnar man där, där utan återvändo, med mer minnen än framtid. Med mer sorg än glädje. Bunden till den jord som föder oss, vingklippt. Anden har gått ur oss, sorg gör oss tunga. Livets ungdom känns främmande och vi låser in oss i vårt tungsinne.

På vår utsida skönjas inget av det vårt djup döljer, en vägg av spegel glas möter dig. För inom oss har lågan slocknat.

Som andar rör vi oss i en annan värld när vår inre blivit till aska. Inget som sker omkring mig kan nå de mörka djupen. Inget kan åter tända en levande låga.
Ett ljus för det rädda barn som döljs där i mörkret.
Värme för denna frusna kropp.

Kristi himmelsfärd firas inte längre..

Men jag är gärna ledig ändå. Ikväll testade jag och hunden bilens offroad anpassning, dem är inte många men vi hade kul ändå. Alltså kör vi på riktigt dålig grusväg, helt bara på känn och svänger in där det ser bra ut. Dagens fynd blev
1. En hare
2. En tjäder höna
3. Rejält stora älgspår efter åtminstonde 2 djur någonstans i skogen på en skogsbilväg.
4. En hel hjord renar

Det saknas dock det där djuret jag vill ha, BJÖRN... Härjedalen är björn tätt och jag ser spår mm rätt ofta men själva djuret har jag ingen tur med, dom flyr tydligen röda volvo 460.

Kände att jag orkade inte att sitta hemma och slöa och motionerat hade jag redan gjort idag så då njuter man av att slita lite på bilen. Nästa projekt under denna helgen borde bli att byta till sommardäck, för de har varit risk för snö nu under en period, men nu är de plusgrader på nätterna så då ska de väll vara lugnt (korsade fingrar och ljuger så jag blir blå! ;).

 Men annars är just den här långledigheten rätt oplanerad, nästa helg har jag istället lossat en dag då jag behöver vara social med lite annat folk en stund. Så då blir det Umeå, troligtvis sena nätter och lite sömn, så det är väll de jag ska göra i helgen, sova ikapp så jag inte behöver fundera mer nästa helg ;).

Men fundera det gör jag oavsett hur trött jag är, jag undrar hur jag (om jag nu ska vara filosofisk) orkar oroa mig och analysera allt och alla.. Ibland säger jag bara till mig själv att SLUTA nu.. Eller som låten flytta på dig..
För visst kommer man jävligt mycket i vägen för sig själv.
Ska försöka NJUTA av nuet i helgen och inte fundera så mycket, andas in, andas ut.. slappna av..

Okej det ska erkännas, vår = blommor och bin bla bla bla ni vet hela den grejen, och de är en viss sexuell frustration i botten, men sånt får man leva med som singel tjej.. Inte konstigt man har korta naglar ibland..

Over and Out God Natt..

Terminen börjar närma sig slutet..

Det är inte ofta som jag skriver om mitt arbete, mest för att allt som hamnar här är rätt offentligt och mitt arbete har många fina sekretess spärrar. Men nu när man sitter och skriver IUP( individuella utvecklingsplaner) och skriftliga omdömen så inser man att ett år till har gått. Ett år i fjällen, jag lovade mig själv ett år här sen fick vi se, och nu är vi på punkten vi får se.
Visst hade jag gärna varit kvar, älskar mina kollegor och mina elever. Men jag saknar de där sociala med middagar, spelkvällar och fester varje helg. Alltså har friluftslivet tagit över så helt att det sociala livet har fått på bakfoten.

Så jag får se om mina ansökningar på andra skolor kommer ge något, annars behöver jag nog ge mig själv ett större projekt än hästen om jag ska orka bo kvar här. Kanske ett projekt iform av resenörd ett år.. så man uppskattar isoleringen här uppe igen. Det var nog det jag behövde efter mina studieår, någonstans att landa..

Ibland vandrar mina tankar till att flytta tillbaka till Umeå, en stad jag kan och känner, en stad som man kom att älska efter ett par år. Men samtidigt vet jag precis vad det var jag saknade i Umeå, den riktiga vildmarken kändes så himla långt borta, betong efter betong komplex.. Våren tar så extremt lång tid, vintern regnar in och regnar ut. Sommaren är underbar! Det går inte att förneka.

Ja vi får väll se det är en hel sommar imellan innan det blir tal om någon förändring där.. Kanske är det dags att börja sitt nya år någon annanstans.