"Den grymmaste av sanningar" från Juli 2009

Läkta ärrs ömande minnen skrapar på mitt inre
En rädsla för vad som varit
En tanke på vad som kunde ske

Minnen av tårar, brända dagar och tomma dagar
Minnen av ett liv som försvunnit och ersatts av luft och sköna dagar
Varför skulle jag vilja tillbaka dit?
Varför skulle sånt ske igen?

Mina ärr och blödande själ talar om minnen jag grävt ner för åratal sedan.
Dem viskar med bilder av glädje och kärlek överskuggad av svek hat och förvirring.
Ett löfte givet av en kvinna ståendes i ruinen av vad en gång fanns, skrivet i tårar och döda timmar

Jag kommer ihåg en dröm som aldrig inföll, ett svek utan återvändo en kall natt.
Sista gången tänkte jag.
Ur askan reste sig den kvinnan som idag står här.
Sin egen och ingen annans nej Aldrig mer.

En orm har lagt sig runt mitt hjärta, sakta kvävs jag i ett vakum utan kärlek eller hopp till andra. Binder mig ner i min mörka håla, när mitt trots, mitt hat och min starka ande. Den talar genom min mun inför andra. Det finns bara en person i ett liv utan tilltro.

Den personen är inte du.
Jag stjäl ditt hjärta, leker med din själ, beräknar din uthållighet bara för att lämna dig lika tom som jag. Det kan inte kallas kärlek men absolut frihet.

Ingen kommer nära mig igen. I en värld för mig finns bara jag. Se vad världen skapat för mig att hämta ur, se vad livet lämnat kvar efter sig. Lär av den som vet och börja vara fri.