Jag borde vara dum i huvudet..

För att hålla på med saker som jag är egentligen totalt livrädd för, som hoppning på speciella hästar på höjder jag känner mig obekväm på.. Åtminstone med den hästen...
Med speciell menas ex. travar nordis som trav/galopp hoppar 90cm med MYCKET rygg. Han skickar mig en bit uppåt över oxrar och jag har en öm fot som kan bevisa hur illa jag landade efter i stigbygeln. Tydligen ska inte utsidan av foten ta halva kroppsvikten.

Jag är normala fall något reserverad till hoppning men tycker det är kul när man har en hoppglad snabb liten sus häst som verkligen klipper hindren med glädje. Och ja den här tar dom med glädje och snabbt, men farten är det som möjliggör att vi kommer över. För när vi saktar av eller tar halvhalter så blir de nit så de ska vi ge fan i.
Han är inte heller så smidig så vi ska rida långa vägar till allt och försöka planera vår ridning så mycket det bara går. För vi ska nämligen tävla nästa vecka.. och jag vet hur min hjärna fungerar när saker inte är i tipptopp och man ska tävla. Den drar fram den röda stora varningslampan och blir orolig... mycket orolig därför sitter jag och skriver klockan halv 1 på natten.

Det är som att sitta på en bulldozer som du ska övertyga att den absolut inte ska stanna vid nästa hinder, den ska hoppa och den ska hoppa av bra även om vi inte har en aning vart man ska hoppa av.. för tempot är som sagt varierat.
Jag är nervös och det är någon som säger åt mig att det ska vara kul... jo skit kul att hoppa något jag inte kan lita på och som jag lite halvvåndas över att ta ut på en tävlingsbana. Så varför tar jag inte och stryker mig då kanske man funderar på?
För att någon har sagt till mig att det ska gå och jag gillar inte att göra människor besvikna.
Välkommen till prestationsmänniskans hjärna, allt går bara man vill tillräckligt mycket.
Även om det kanske inte är jag som vill... eller vill jag men de något sunda förnuftet börjar kliva in?
Eller är jag helt enkelt bara rädd?
Jag som aldrig är rädd för någonting är rädd för att offentligt göra bort mig... där ligger grunden i min ovilja..

Så jag tycker jag borde ta tag i hornen på den tjuren, ut och hoppa, göra bort sig och kanske tappa lite av den rädslan. Eller majoriteten av mitt självförtroende..
Jag borde vara dum i huvudet så jag slapp tänka för mycket... verkligen dum i huvudet...

Irritationen har passerat

Nu har min kära period av ingenting passerat. Biljetter är bokade, halland under v.28 och abisko lite där imellan, tävling i matfors nästa vecka och hoppträning på torsdag. Wow livet leker eller vad säger man?
Nu ska vi bara stabilisera humöret med lite mer motion så ska väll välmåendets känslor dränka min vardag. För just nu är jag som en hjulberoende hamster utan hjul, itschig och stingslig. Kniper mest käft för att inte hamna i en situation som är löjlig och lite skrattretande..

Men man ska komma ihåg en sak mina vänner, du kan inte bli retad utan att du tillåter någon att reta dig. Och om någon försöker reta dig fundera en stund över hur personen ifråga funderar och mår... troligen mår personen inte särskilt bra... så dom kommer inte må bättre av att du nyttjar din lilla irritation till att stoppa ner dom i skorna verbalt och sparka ut dom för trappan. Sen är de ganska löjligt att man ens ska få lust till sånt men ja jag är människa och impulsiv. Och skulle antagligen må ganska dåligt ett par timmar efteråt när glädjen över den ljuva hämnden lagt sig.. Men ibland får man bita sig så att det blöder i tungan.. bokstavligt..

Men håller jag mig med mat regelbundet så kanske de blir bättre och jag får lite högre tolerans nivå.. sen finns MP3 och spelad dövhet till för att nyttjas vid kontakt med osäkra människor med dåligt självförtroende och blir de allt för jäkla illa så säger man som det är. Jag mår allt för jäkla dåligt av att umgås med dig så nej jag slipper gärna dig ett tag.

Jag önskar enbart en sak till alla världens människor; Ha SjälvInsikt! Inse hur illa de egentligen är och berätta gärna om det högt, och skäms inte över det. För antagligen är du en ovanlighet som kan erkänna att man gör fel och de är lugnt jag ska inte påpeka det. Jag kommer bara fråga vad du ska göra åt det hela. För allt kan åtgärdas men man har rätten att göra fel utan att höra dagens moralkakor.

Även om de kanske smiter fram såna från mig också ibland, men jag har åtminstonde självinsikt i att jag gör det och kan åtgärda de hela ;).

Irritation

Irritation är när tiden står oplanerad så du spenderar 10h under en dag framför tv:n bara för att ha något att göra.
Irritation är när motivations förmågan att komma på annat att göra är så låg så du inte ens tänker tanken för ens klockan passerat 10 på kvällen.
Irritation är när du skyller på att andra inte bjudit in dig till någon aktivitet och du börjar undra om du var välkommen när du dök upp rent spontant.
Irritation är också när du inser att den precis skrivna kommentaren är ett bevis på en mänsklig brist, bristen på självförtroende.

Så där har dagens djupa insikter kommit ner på ett papper så vad gör man då?
Man börjar planera sommaren, räknar siffror och gör budgetar på olika planer..
Jag skriver sidor efter sidor med siffror på inkomster och utgifter
Gör insikten att jag kan resa
Skriver in resan i budgeten

Sen sker en underlig process
Man börjar räkna hur många människor man kommer svika och nyttja
Hur många innestående skulder hos andra som kommer försvinna
och skapas...
och undrar över hur andra tänker och tycker

Sen slänger man budgeten med resan inkluderar
För du har råd ekonomiskt
Men har du det emotionellt?

Så vaknar du morgonen efter och spenderar 10h framför tv:n
Irriterad över att du inte kan planera

Två veckor har passerat

De två intensiva veckorna är passerade och ansvaret för hundpensionat och hästar är överlämnat till The Lady of The House. Skönt ja men nu står de lite stiltje i huvudet och kroppen vad jag ska hitta på.. så jag lyssnar in andras spellistor och sjunger lite högt till Tomas Ledins dåliga sommardänga en del av mitt hjärta. Brevid mig ligger kameran och bakom skissblocket så jag ska nog odla mina artistiska förmågor en dag här i veckan. Jag inbillar mig att hundpromenerandet och hästskötandet har gett mig ett par kilo minus för allt känns tajtare men då jag står oplanerad för en tid framöver så kanske de kommer åtgärdas sorgligt nog.

Så vad har varit bra och dåligt med dessa veckor? Positivt omväxlande arbeta och härliga individer och djur. Motion, rutiner och sol i ganska stora mängder.
Det negativa har väll varit stressen över att sköta en annan persons egendom och verksamhet. Det innebär att allt ska skötas näst intill så perfekt som man kan. Åtminstonde för mig sen kanske inte The Lady of The house delar min åsikt. Så ansvars biten tär mer på mig än motionen och rutinerna.. Hade man drivit sin egen verksamhet hade de knappast tagit så hårt på mig som detta har. Jag vill inte ställa till det för en vän som behöver sin semester därför tar jag saker seriöst och utför mitt arbete så som hon förtjänar att få det skött. Spotless..

Jag har dock landat i skorna, jag har hittat min plats och mitt tempo och lagt mina rötter i god jord igen så jag står stadigt i alla mina beslut. Vad jag ska göra nu känns lite frågande.. och frustrerande... ska jag resa till H-stad kanske? eller något annat litet äventyr? Kanske ska köpa mina biljetter till Abisko först..