När saker inte går som man hade tänkt sig..forts..

Det är som mina blåsor på fötterna, livet alltså, man får något nytt och noja över och då är livets nöje och lugn och ro över. Men det sköna med denna noja är det inte kommer sluta i tankar som är så deprimerande, bara ett vanligt konstaterande att jag återigen satsat på fel häst.
När ack när ska man finna en människa med samma inställning till saker?

Boosten av självförtroende och det hm lite neurotiska tänkandet går tyvärr jämt ut, hade bara någon hållit käften och aldrig sagt något hade jag sluppit allt tänkande. Hihi det känns som jag dragit ner en annan människa i mitt syndiga leverne utan att det var meningen, men antagligen bara för en gång verkar det som, så vi behöver inte tycka synd om honom.

Men det är skönt att få lite nya minnesbilder att fantisera över men värre att bara ha fått ett smakprov att ta ut min lust på, suck jag skulle minst behöva ett par dagar på mig. Men vad gör man nu? Smakprovet är ju borta... Man löser inte problemet på det sätt min något övertända hjärna föreslår i alla fall.

Sex är verkligen en drog, en helt underbar drog som jag är så beroende av. I perioder klarar jag av att hålla det tillbaka men så är det något som får mig att ramla dit igen, och det är inte alltid ett par snygga blåa ögon... det kan ju faktiskt vara en snygg överkropp, underbara händer med långa fingrar eller ett par så kyssbara läppar... Japp jag är en periodare jag erkänner. Helt beroende och har något svajiga moraliska normer för att vara en svensk flicka... Behöver det sägas att jag älskar mig själv just för detta?

När saker inte går som man hade tänkt sig..

Ja en sån dag hade jag, och hamnade i "säng" där det inte var meningen med en person som jag gärna hade gjort mer än just det som hände.. Nu känns det som kört efteråt och när jag gick verkade vi inte vara på samma plan över vad som hänt.. Han kände sig som ett svin och jag undrar fortfarande varför..min beskrivning skulle snarare bli tvärtom.

Jag har haft mycket svinigare killar och absolut värre kvällar..den här kvällen var bara plus i kanten men det avgörande ögonblicket (när man ska gå) drog ner känslan.

Det avgörande ögonblicket positiva sida kan innehålla följande.

• Utbytande av telnr och löften om att höras av (tomma och oärliga sådana tyvärr ibland, varför inte bara vara ärlig från början?).
• Korta avskedsfraser puss på kinden osv.

Det bör inte innehålla följande saker

• Tystnad (pinsam sådan) när en av personerna är bakis, trött och har bråttom till bussen.
  
• Föjd av tex. en kommentar som "Det som hände igår det är väll lugnt med dig?"
• En förvirring som uppstår då det självklart är lugnt då jag ändå var med, hade jag inte velat hade jag protesterat då eller hur?
  
• En fortsatt förvirring och fundering samt lite skuldkänsla över det som hänt fast båda verkade njuta kvällen innan.
  
• Kort stressat avsked som känns lite kallare än förväntat och en känsla av att man skulle velat göra mer.

Ja där är mitt dilemma, inte på samma spelplan, inte med samma tanke = ingen fortsättning. Bara ett sms till en igår kväll borttappad telefon om att det inte var meningen att framstå som kall när jag sprang (haltade) till bussen... och lite ångest.

Sen är det liksom lite farligt att spränga väl återhållen dammar runt min lust...jag vill ju bara ha mer då.

Jag får väll erkänna, jag saknar att ha en fastpartner lite, singel livet är great men gräset är ju alltid lite grönare på andra sida. Men jag ska aldrig göra det misstaget igen, bara skaffa någon för att lusten och längtan är stor. Nej jag ska vänta och lära känna folk verkligen innan jag ens tänker förhållande... (Jepp detta gäller officiellt fram tills nästa gång jag ramlar i samma fälla)..

Over and Out från en fortfarande bakfull person

Fredag tror jag...

Det är när något saknas som du inser ditt beroende. Jag såg en dokumentär som går på SVT där kvinnor testar att leva i olika stammar som i stort har en annorlunda syn på livet. Förra gången så var det en stam i sydamerikas djungler som kämpade för sin rätt till ett samhälle utan pengar, dom jagade djur och odlade sina grödor, bytte till sig kläder och levde helt utan dom små gröna sedlarna som vi idag inte klarar oss utan.

Så idag en fredag när jag har 43kr kvar totalt i min smala plånbok och på min bank så känns det livet som ett ideal. Jag skulle då aldrig behöva sitta och räkna på hur mycket mat jag har hemma och hur dem sista dagarna innan den 25 kommer se ut. Men sen kan man ju vara smart och spara pengar. Skapa en buffert osv..

Men jag har haft en himla pestig höst, 11-15 tandläkarbesök och 7 hål som jag har fått betala av plus andra utgifter som tillkommer. Sen nu i början av denna månad kom termins avgiften till SURF på 2700 som en halvt oförberedd utgift. Det var inte riktigt bestämt hur jag skulle göra, men efter en lektion så vaknade hästmänniskan till i mig och jag kunde inte låta bli efter ett års uppehåll.

Jag ångrar inga av mina utgifter, tänderna måste vara hela för att jag ska fungera och ridningen ger mig så mycket att inga pengar i världen kan riktigt hindra mig. Men det känns bittert nu...

Livet fortsätter ändå, jag har en helt kravlös helg framför mig, inga pengar, inga planer och ingen stress.
Någon som vill komma över på kaffe och förgylla min tomma helg? Jag har massor av just det..du får stå för kakor :)

Host och spott och fräs.

Ja är 2009 inleddes med influensa, övergick till en kort period på 2 veckor utan sjukdom, sen kom magsjukan och nu denna helgen är det förkylning! Fasen alla typer av kroppsvätskor verkar vilja jävlas men sen efter det här måste det vara nog. Förhoppningsvis.. Jo det är alla hjärtans dag idag om ni har missat det, och jag ÄLSKAR mitt singel liv. Även om 2009 börjar med sjukdom så är det fortfarande 10 ggr bättre än 2008, som för övrigt var det sämsta året på länge!

Nostalgi

Hm när man sitter och tittar på Eternal sunshine of the spotless mind så blir man nostalgisk. Det är en så totalt underbar film, jag kommer ihåg första gången jag såg den. Råkade låna den på biblioteket av alla ställen, tyckte den verkade lite tråkig, men efter att konstaterat att det var brist på andra aktiviteter så satte jag igång den. I början var jag nästan besviken, men den växte. I slutet kunde jag inte riktigt släppa den, så jag såg den igen. Sedan dess har jag inte kunnat se den utan att få en klump i bröstet, tänk hur ofta man önskar att allt bara kunde raderas ur din hjärna.

Att saker bara inte skulle ha skett, men då tänker man inte hela vägen. För då skulle alla andra personer du lärt känna också raderas med minnet av den förlorade pojkvännen osv... det är ju inte riktigt det du vill eller hur?

Nej det är verkligen en vacker film... Väl värd att se, även om man kan få en liten tår i ögat och ont i hjärtat av den.

Skägget i brevlådan

Ja skägget hamnade i brevlådan när jag skrev att det förflutna det var vi klar med. För jag skriver inte mycket om perioden innan gymnasiet här. Den när man växte upp i en liten inlands by som har så stora likheter med filmen mas jävlar så att jag nästan skäms. Men alla karaktärer har 2 sidor. Efter surfning, jagning och snokning så ramlade jag över fler människor som jag som spiller sina hjärtan tankar och små irriterande fluglortsliv på nätet. Och vissa var faktiskt facinerande, så facinerande att de fick till och med en kommentar. Vilket inte jag får av någon av mina läsare vilket visar på statusen på mitt eget lilla fluglortsliv...

Men i alla fall så råkade författarna av denna midnattsläsning komma från min hembygd. Så med koffein och adrenalin studsande runt i kroppen som en astronaut på månen började jag gotta ner mig i andras skrifter. Är vi inte ett enormt skriftstyrt land? Skrivs det ner så är det viktigt bla bla bla...vilket bull shit.

Det visar sig att kvinnor som jag känner, eller vet vilka dem är, yngre och jämnåriga, ploppar ut barn i imponerande takt. Min inställning till barn är ju ganska allmänt känd, skulle det gå att ordna barnfria zooner så skulle jag offra mitt liv för en plats just där. Men i alla fall så ramlar jag rakt ner i det normativa tänket, Barn NU? Är det det som är den nya flugan för generation 87 ?

Please save me, ska jag bli sedd som sämre nu för att jag vägrar bära en snyltare i 9 månader, för att senare offra minst 18 år för att den ska överleva. Dessutom kommer den hata mig i 8 av dem åren och det ska jag bara ta...

Visst det kommer en dag när någon blå, brun, grönisch ögd sak med snygga muskler och en hjärna som kan mer än att le vid tanken på Pamela Anderson, skotrar, motorer och vapen lyckas övertala mig att familj inte är fel och barn hör till familjen osv.
Och ja jag kommer jollra åt andras barn i vissa tillfällen men inte lika mycket som alla andra. För mina barn kommer vara en helt annan sak än andras barn. När jag själv valt att stå ut med barn ( ja jag vet att det finns glada fördelar osv osv men det struntar jag i just nu alla mödrar/fädrer där ute) då kommer jag av ren jävleskap manipulera och tvinga folk att acceptera mina barn samt att dom ska agera annorlunda mot mig! För jag är ju mamma den fulländade kvinnan.

Vilken framtid och den är helt grundad på att jag råkade läsa om hur folk från samma inlandsby skaffar ungar på löpande band...

Snacka om att "Om dem hoppar från en bro kommer du också göra det ?" scenariot inte kunde vara mer aktuellt. Nej denna fria människa ( IRONI) ska bända datorn ur fingrarna sluta leva i hyper fart och få ner koffein halten till minimum...för imorgon är det sovmorgon, precis som alla andra lediga dagar! Och jag ska ta en lång shopping tur utan barn, barnvagn, blöjbyten, skrik och panik. Lycka till med det ni småbarnsföräldrar...

Happy happy days

Ja 2009 måste kunna slå 2008, året har dock börjat med en influensa runda, därav bilden, det är så man andas ute när lungorna kollapsar av att du öppnar kylskåpet...

Jag har hunnit säga nej till män och skriva en tenta, jag har kommit på att jag är nöjd med livet som singel och jag skrämmer mig själv med den insikten. För innebär det att jag kommer vara singel hela livet? Det känns skönt på ett sätt att veta att ingen annan än jag kommer ha något att säga om saker i mitt liv (om vi bortser från arbete, djur och studierna) men deprimerande på ett annat sätt... För kärlek är ju rätt mysigt, men känner man mig så brukar allt bara börja om igen när jag väl kommit till insikten att jag som singel kan faktiskt också ha ett liv utan någon annan. Så våren ska bli intressant, den är helt tom nämligen. Inga planer alls så jag är fri att skapa mina egna planer. Lite kärlek hinner säkert den här snyggingen med det brukar ju vara så.

År 2008 var det värsta år jag någonsin haft, det kan inte bli sämre om jag inte skulle drabbas av en dödlig sjukdom eller liknande... Så snälla ni som om möjligen läser det här gör 2009 till ett bra år för er...då kanske det kan smitta mig...
För visst är vi klara med 2008 nu? Det är färdigt med att leva i det förgångna future here we come.