Häst människa; hur du vet att du är en..

Detta är tecken på att du fullständigt lider av detta beroende..
1.du susar direkt från jobbet till stallet, bara för att du fyra timmar senare ska landa hemma och undra varför du är så trött.
2. Hästen har plockat ner en planka till i hagen du sättet upp en tråd ovanför alla plankor bara för att vara säker på att slippa problemet igen. Även om det innebär 2h extra arbete...
3. En skön stund är när du får sitta och betrakta hästarna medans dom äter lunch. Även om det är riktigt april väder.
4. Din bil innehåller alla beståndsdelar av ett stall, spån, grus hö och hästhår.
5. Istället för att fundera på om du ska köpa lite nya kläder så sitter du och tänker på hur var och när nästa investering av häst relaterade inköp ska göras. Oavsett om det är hö, spån, foder, eller en sadel för x antal tusenlappar så går det före allt annat du själv eventuellt hade behövt..inklusive mat!
6. Sömn, en överskattad detalj i en häst människas liv, tidiga morgnar eller sena kvällar allt för att sitt lilla hjärte gull ska få det så bra som möjligt!
7. Om olyckan är framme och djuret snubblar till eller på annat sätt lyckad hamna i problem, så är alltid första tanken, hur gick det med hästen? Oavsett alla skador du själv kan ha ådragit dig. Lite blod har ingen dött av!

Swype något att testa!

Just nu testar jag Swype för att slippa allt tryckande som jag tycker är så frustrerande och det fungerar riktigt bra! Är grymt imponerad av tekniken men grejen är att man behöver ha sten koll på var alla bokstäver är på tangentbordet och det har inte riktigt jag ännu. Så mina vägar mellan bokstäverna blir ganska komplicerade så här i början...Men så här långt är jag imponerad!:-)  Hela det här inlägget är skrivet med Swype och det gör verkligen skrivandet på en modern telefon mindre plågsamt! Ett blogg inlägg tar inte flera minuter att skriva längre:-P

Distansträning för häst och ryttare

Haha idag spenderade jag och Stjerna 2½h ut på en rejäl ridtur. Vi begav oss ut över isen, trotts en lite nervös matte för isens kvalite men blev lugnad av några skoterförare att det var fruset och fint över hela isen.
Så med långa steg och en ryggsäck njöt vi av solen ute på isen. Stjerna undrade om och om igen vart matte hade tänkt att vi skulle men hängde med hela vägen bort till västvallsvägen där hon fick sträcka ut och trava av sig utan större krav en lång sträcka.
Vi svängde sen av från västvallsvägen till rombovallen där vi stannade och tog en fika.

Stjerna markerade tydligt att vara bunden vid en lina var inte vad hon tänkt sig när hon snodde runt bland granarna, så vi gjorde ett andra försök med att binda henne vid ett träd vilket hon inte heller hade tänkt sig.
Så ståendes bredvid matte med huvudet halvvägs ner i min ryggsäck så var hon nöjd. Efter att ha provsmakat korv och ätit 1 äpple och 1 äppel skrutt så bestämde hon sig för att intressera sig för sitt eget hö.
Men hon hann välta ut 1 kopp te och stå med huvudet i mitt ansikte under hela min fika bara för att kolla om matte hade sämre/bättre mat.

Efter Stjerna äntligen hade avslutat sitt fika tog vi vägen hem med långa steg.
Läxa till mig själv inför nästa tur:
1. Bättre handskar
2. Mer fika till mig.
3. Mer ull i skorna så man slipper kalla tår.

När vi väl kom hem var hon nästan helt torr och åt och drack med stor glädje och var pigg hela vägen så det kändes som en alldeles lagom tur. Inte visade hon någon ömhet eller svullnad någonstans heller. Själv var man stel och kände av en lite öm rumpa så hästen är i bättre form än jag..

Totalt 1.2 mil i blandad skritt och trav, förra turen var 1.5 mil i enbart skritt ganska mycket uppåt och jag gick 30 min av turen. Så jag är nöjd om hon håller sig så här fräsch. Nu måste vi hitta längre turer med bra underlag och det hade varit skönt att slippa så mycket trafikerad väg mitt i sportlovet.

Östersund in motion

Dagen spenderas i östersund för en läromedelsmässa. Men jag finner mig själv mest funderandes över vad jag förlorat genom att flytta från en stad.. Just nu känns det som mycket.. Men vem vet kanske man blir hemma blind..
Usch känner mig satans trött och grinig vilket fick tyvärr gå ut över den stackars saten som satte sig brevid mig genom lite surt muttrande..
Följande personer har jag skällt ut idag eller näppsat av..
Otrevlig säljare på någon teknik butik
Otrevlig monter person på mässan pga att han vägrade erkänna sin religionsbok som dålig, 80% kristendom och inget om samisk religion.. Utskälld efter noter försökte han försvara sig med björklunds citat.. Not a good idea! Snacka om att trycka på fel knapp tyckte nästan synd om honom..men bara nästan;).
Så totalt en bra dag egentligen, det märks att man bor isolerat när man nästan önskar att någon ska våga vara otrevlig..

Jane; Alexander... falling deeply in love with you..

Underbara Home, en låt som aldrig kan vara för lång.
Så idag när jag och hästen varit ute på en skritt tur på isen med hunden, träffat 3 skotrar och klarat oss förbi dom med bara lite nervösa rörelser så är det här som mer balsam för själen.
-3 grader och en vagel i ögat, det är dagens insamling och en helt unerbar dag med lektioner och planering av vårt klassrum. Det finns inget roligare än att sitta och resonera med mina elever om hur saker ska vara för att fungerar och vem som pratar mest och vem som får arbetsro med vem. Det är så himla motiverande och se att dom vet allt som jag vet och har lika stor insikt över vad som krävs för att lektionerna ska bli bra.

Jag vet inte om alla lärare har den här känslan men jag kan se en framtid för alla mina elever, i varenda en av dem ser jag en blivande vuxen som har förutsättningarna för att på något sätt att klara sig. Man blir hemskt stolt över dom, speciellt när man jobbat på gymnasiet och sett dom som inte klarat sig hela vägen. Jag hoppas verkligen att alla barn jag träffar varje dag klarar livet men det kan hända så otroligt mycket på vägen.

Vem behöver egna när jag lånar andras för 6h varje dag?

När ilska övergår...

...ramlar hjälplöshet in, när det talas om att omorganisationer och indragningar bara för att spara pengar. När man själv inte vet om arbetet finns kvar, när allt bara känns hopplöst..
Vart finns då ens hjälte? Den som man kan vila huvudet mot? Och känna lugnet..
Tryggheten och säkerheten..
Nej man får alltid klara den biten själv, ingen axel erbjuder sig, ingen vill ta steget ut och lyssna, höra och se vad som pågår.
Förstå, orka, för ibland vill man inte bära allt själv.
Det är när man känner det så här som man avundas alla med partners.
Jag har en sjuk inställning att dom alltid har en stödjande partner.. Men samtidigt knackar verkligheten på och berättar att det troligtvis inte är så..
Stämmer den där drömmen när man kan komma hem och spotta och svära över jobbet och bara få känna att någon annan än du behöver bära din oro. Delad oro är alltid lättare..tror jag, det var ändå 4 år sen sist..
Eller nej det var inte 4 år sen jag var kär, men när någon inte kan ta emot allt jag vill ge då kan det inte vara aktuellt för det jag vill. Det finns inget mellan läge med mig, det är allt eller inget.. Mellan läget orsakar bara en störande känsla hos mig.

Att jag inte får vara mig själv och det sliter på mig något enormt, jag behöver få vara det där emotionella vraket som sitter uppe natt efter natt bara tänkandes, funderandes, filosoferandes och ofta med papper och penna, tecknandes eller skrivandes.

Det är då jag mår som sämst, men också då jag lever som mest, när allt är upprivet och livet går sönder lite i taget. När den allmäna gråa världen bara ramlar bort och blir ett hav av rött och blått som övergår i klara gula och gröna drag med ett musikstyckes mjuka toner. Hur huden knottrar sig under tonerna från ett pianosolo och tårarna rinner av en vacker röst.
Så totalt ostabil och så helt underbart levande.

I den stunden vill du bara fortsätta men det där ögonblicket dansar förbi och försvinner så snabbt när hjärtat börjar läka igen..

Bara lust att strunta i allt...

Jag vet inte vad det är som gör det, men jag har världens dipp just nu.. Motivations mässigt, humörs mässigt ja allt.
Jag har en konstant osäkerhets känsla kring mig och känner mig inte nöjd med livet och inte nöjd med mig själv. Det kliar i kroppen efter att hitta någon stabil punkt, något som är ÄKTA och SANT, för just nu känns det som att allt man vill bygga något på bara består av KANSKE, VI FÅR SE och OSÄKERHET.
Jag vet inte om jag har jobb i höst, det pekar åt det motsatta, jag har varit sjuk under en längre tid (alltså mer än 3 dagar för mig;) och har sämre ork och tålamod med barnen vilket gör det svårare att arbeta. Motivationen dyker ännu mer när man faktiskt inte vet vad som kommer hända. Lite har man känslan av att bara lägga ner och låta saker falla.
Varsågod, se hur det fungerar när jag inte upplever mig uppskattad.. Men jag kan inte arbeta så, jag älskar mitt arbete och försöker alltid göra mitt bästa även när jag inte känner mig 100%..

Jag vet inte vart jag står socialt, vänner till höger och vänster, vänner här, inget 100% fast förhållande fan saker kan bara försvinna och sjunka undan, och det ända man står kvar med är en känsla av att så här skulle det inte gå.

Jag blir bara arg av att tänka på det, arg på att inte veta och hur osäkert allt är, men samtidigt är det här livet, lite motgångar ska tydligen vara karaktärsbyggande, undrar om smärta också är det?
Visst borde jag ha karaktär som en elefant då vid det här laget?
FRUSTRATION, SVEK, ILSKA och bara en lust att be folk att FARA och bli riktigt ARG men nu ska man vara vuxen så det kanske man inte ska göra.

Det känns som man ska upp i en boxningsring, det enda man vet är att motståndarn har tränat hela livet och tagit massor av bälten, själv går du upp med 1 veckas träning och hoppas att du kanske ska klara livet..
Men ärligt i slutet är det livet som går fram och ger dig en Knock Out och du som spenderar ett par dagar på akuten..
Någon sa att löparskor inte var något för vintern men jag skulle behöva det idag, bara för att bryta bort alla dessa tankar. Men tror jag går och dränker mig i duschen..
Men det blir bara 15 min för längre räcker inte mitt varmvatten..
MEN jag ska inte gå arg till jobbet imorgon..

Wilmer X – Om En Hund Mådde Så Här